Vikingkebab, igen

Då gjorde jag ett nytt försök, denna gången kunde jag inte varit mer tydlig när jag beställde dagens Vikingkebab. Jag upprepade frasen "INGA grönsaker" fyra gånger. När jag efter 13 minuter lämnade lägenheten för att bege mig ner till pizzerian för att plocka upp Vikingkebaben var jag spänd, nervös och lite rädd. Skulle dom misslyckas ännu en gång eller skulle dom klara av att följa de simplaste instruktioner?

Jag öppnade locket på pizzakartongen och såg till min förtjusning att det inte fanns någon sallad närvarande!

Wohoooo!!! Kvällen kan inte bli annat än bra nu när jag njutit av denna underbara Vikingkebab.

Öl i ensamheten

Dagen till ära bestämde jag mig för att gå ut på staden och dricka några öl i min ensamhet. Jag gick till Rival på Söder där jag först inte höll på att komma in på grund av min "ovårdade klädstil". Jag höll på att dö av skratt inombords, att dom ens orkar.

Jag tog tre snabba öl och styrde sen kosan hemåt, nere i tunnelbanan vid Mariatorget kommer det fram en karl i 35-40 års åldern och börjar tjafsa. Jag stod där och spelade Dwindle och var inte ett dugg sugen på att hamna i bråk, så jag tog inte ens av mig mina hörlurar och riktade inte allt för mycket uppmärksamhet till karln. Hur som helst, efter ett litet tag började han snacka om att han kände folk från Hells Angels, eller om han sa att han var med där, jag lyssnade inte så noga. Hur som helst så sa jag till honom att jag inte kunde bry mig mycket mindre om han kände folk från HA eller inte på grund av att om han hade velat banka vettet ur mig så hade det nog gjort lika ont vare sig han hade vänner i HA eller inte, när jag sagt det så kollade han lite konstigt på mig. Jag vet inte om han insåg att jag inte hade någon större lust att åka på stryk eller vad som fick honom att lugna ner sig och gå därifrån. Skönt hur som helst, jag hade nog mått väldigt psykiskt dåligt om jag vaknat upp helt sönderslagen imorgon.

Chips, någon?

Föräldrar, och barn

Fan, jag som skulle prova på hemleverans av mat, det glömde jag helt bort idag när jag gick och handlade lite föda.

Men å andra sidan så fick jag ännu flera skäl till att sluta gå till ICA, Netto och allt vad det nu heter. Jag hade vägarna förbi Netto efter träningen idag, så jag gick in, hämtade lite bacon och gick till kassan, framför mig står en mor och hennes dotter. Vid första anblick vart jag helt övertygad om att det var två fnask som bara var inne för att köpa lite kondomer. Jag tror dock att dom inte var några fnask, jag tittade i deras kundvagn och det såg mer ut som att dom handlade middag. Dumt av mig att dra förutfattade meningar om att dom inte var fnask, dom kanske var det och skulle laga middag åt sin hallick. Hur som helst, dottern var runt 16 år, mamman runt 65 år, dottern hade svarta strumpbyxor och en kjol som slutade vid naveln. Mamman hade en "skinnjacka" som skrek "jag är gjord av plast", en kjol, ett par stövlar med kilklack och en frisyr som kunde varit hämtad från Monstret från storsjön. Hur som helst, vad driver en människa på 65 år att försöka se ut som en slinka när hon går ut och handlar med dottern?

På ICA såg jag en annan sak som gjorde mig upprörd, en mor som såg helt "normal" ut, samt hennes två döttrar som var MAX 7 år. Dom var som hämtade från en modevisning för vuxna, sminkade upp över öronen, stilettklackar och skit. När jag var 7 år kunde jag inte byr mig mycket mindre om jag var tvungen att gå till ICA i ett par byxor jag precis kissat ner. Den dagen jag får en dotter, om hon kommer ner för trappan sminkad som ett första klassens luder så åker burkan fram direkt.

Bla bla bla, jag vet att jag är perfekt, klär mig som en modeguru och har perfekt hy så att jag inte behöver sminka mig. Somliga har det bra. Nu ska jag äta.

300

Jag hade nöjet att få vila ögonen på filmen 300, en film som handlar om 300 krigare utsända från Sparta för att försvara Grekland mot den persiske kungen Xerxes. Dömt att misslyckas, men äran stoppar dem inte. Jag ger den här filmen klart godkänt, inte så mycket på grund av dess handling, däremot tack vare att det är två timmar fyllt med action. Och idag var jag tydligen på actionhumör.

Det kanske är något "manligt/pojkaktigt" nörderi, men när jag satt och tittade på filmen önskade jag ibland att spermien jag en gång var hade varit ett antal hundra år snabbare så att jag fått uppleva den där tiden.

Även sättet den är filmad på, sköna färger och lite "serie" över det hela från stund till stund gör att jag gillar den. Lite influerad av Sin City, men det kanske inte är så konstigt då Frank Miller haft ett finger med i spelet i båda filmerna.

Är du sugen på lite brutal action, ta då och pallra dig iväg till biograferna och kolla på den här filmen.

Vilket sablans liv...

... Det skulle bli om SD kom in i riksdagen. Jag antar att det skulle protesteras hej vilt, dagarna i ända. Jag skulle dock inte protestera eller skrika av avsky, troligtvis skulle jag sitta här hemma, ätandes på en pizza och vara förbannad på alla gatstenskastande ungdomar.

Om det nu är 4,3% av svenska folket som vill ha dem i riksdagen så är dom väl lika förtjänta av att sitta med där som Miljöpartiet, Vänstern, Moderaterna och dom andra? Jag röstade faktiskt på SD en gång i tiden, men faktum är att jag även röstat på Vänstern en gång i tiden. Vid det senaste valet röstade jag dock inte på något av de två partierna, jag tror inte att Sverige skulle må bra om det var Vänstern eller SD som satt vid makten, däremot tror jag det är bra om båda två finns med i riksdagen och gör sin röst hörd. Vänstern har nog en del vettigt att säga ibland, så även SD, om inte annat skapar de båda debatt om saker och ting.

När det kommer till opinionsmätningar är jag dock väldigt skeptisk, att ringa runt till 1003 personer och fråga vad dom tycker för att sedan säga "svenska folket tycker si eller så" känns lite missvisande...

Äh, att jag ens skriver det här, nu blir det väl ett herrans liv...

Ja, det är jävligt korkat...

... att åka till Bangkok, Singapore, Malaysia eller Filippinerna under juli och augusti!

Är du ute efter sol och bad så är Sverige som vackrast och bäst under dom månaderna, stanna hemma istället, pucko! Eller så hänger med till New York i en vecka och kollar på Rage Against The Machines, vad säger du om det Johanna?

Kram, Bubbles.

Stackars Persson

Göran nu får du ju allt ta och rycka upp dig lite, hur kan du nu i efterhand kritisera dokumentären som gjorts om dig? Jag antar och hoppas att du var tillräckligt klipsk så att du bad att få se alla fyra avsnitt innan SVT sände dem?! Nu har jag tyvärr bara sett ett av de fyra avsnitten, men när jag såg det så gick du från att ha varit en fet, ful, tunnhårig och tråkig statsminister med skruvade politiska åsikter till att vara en fet, ful, tunnhårig men ändå rätt kul prick med vridna politiska åsikter.

Nu däremot beter du dig precis som de flesta politiker oftast gör, du skyller ifrån dig. Nu var det SVT:s fel helt plötsligt att du sa dom sakerna du sa. Mycket märkligt. Var istället stolt över att du är en som karl som står för vad du tycker, även om det innebär att du trampar folk på tårna ibland. Du kan inte vara vän med alla.

Snäpp upp, åk hem till herrgården, köp dig en pizza och torka tårarna!

Hemkörning av mat

Hur kan jag ha missat det här? PrisXtras lilla sidoföretag NetXtra levererar maten hem till dörren, kan det bli mycket bättre? Tänk vad skönt att slippa alla 50-öringsdribblande pensionärer i kön nere på ICA, slippa trängas med mammor som ska handla 72 liter mjölk till helgen, att kunna sitta hemma, naken, och beställa sina varor för att på sin höjd sätta på sig ett par boxershorts när budet kommer med leveransen. Gud har hört mina böner!

Det enda minuset, än så länge, måste vara att dom försöker vara så satans klämkäcka på sin hemsida. Under stycket Viktvara skriver dom följande:

"Det butikspackade köttet styckar och packar jag på morgonen inför leverans, tänk på att priserna är angivna per kilo och du betalar varans verkliga vikt."

Shure bernard, er copywriter står säkert och styckar kött på morgonen. Gör om, gör rätt!

Eminem

Ha, zappade precis förbi SVT2, såg lite snabbt att Eminem är vänsterhänt. Stackare.

Eminem, din kostym är för stor, du borde väl ha råd med en skräddare? Jag förstår iofs. att det inte kan vara lätt att vara vänsterhänt, och blonderad.

Nu byter jag kanal igen.

Hoppas att du ruttnar, Matti

AFA-medlemmen Matti sitter tydligen frihetsberövad nere i Tyskland på grund av att han piskade upp några skinbollar.

Matti, dels är du dansk vilket gör att enbart dina förvridna stämband får mig att hoppas att du får spendera några år i tyskt fängelse, sen att du är AFA-aktivist gör inte saken bättre. Om jag får reda på att du döms och får spendera lite tid i finkan så funderar jag på att åka ner till Tyskland och snatta en öl eller två, för att sedan gå till den tyska polisen och erkänna mitt brott. Förhoppningsvis blir jag dömd till en eller två dagars fängelse och hamnar i samma cell som dig. Gör jag det så ska jag gladeligen bli gay, för de 27 sekunder det tar innan jag återigen drabbas av min förtidiga utlösning, och tvinga dig att plocka upp tvålen. Och nej, glidmedel är inte ett alternativ för din del.

Helst av allt undviker jag dock att utforska min sexuella läggning då jag trivs väldigt bra som heterosexuell, men då ni AFA-medlemmar oftast inte vill skylta om att ni är det så kanske det är det enda sättet för mig att få tag på er. Jag gjorde faktiskt ett försök i höstas, då var jag ute och tog tre öl på Söder här i Stockholm, när jag var på väg hem gick jag förbi två killar med uppfällda huvor och palestinasjalar över käften. Då upprepade jag ordet "AFA" ett antal gånger, antingen så var dom döva, ej medlemmar i AFA eller så hade dom något annat problem, men dom ville inte låta sig lockas. Fan, jag borde frågat dem rakt ut om dom var AFA-medlemmar.

Nej, jag är inte medlem i vare sig NSF eller Nationellt Motstånd, däremot i Klu Klux Klan. Nu ljög jag, jag är inte heller med i KKK, men det hade varit kul att se vilket liv det blivit om jag var det.

Trötta snickare

Det är ju inte allt för konstigt att det svenska folket har en jävligt dålig bild av snickare, eller hantverkare överlag.

De senaste fyra veckorna har jag jobbat på tre olika "storbyggen". Mentaliteten hos de flesta av de snickare jag stött på de senaste veckorna är hemsk. Jag tror att följande saker är det enda dom tänker på:

Fika, fika, fika och "äh det är inte jag som ska bo här"

Fika kl. 07:00-07:30, fika kl. 09:00-09:30, lunch kl. 11:00-12:00 och fika åter igen kl. 14:00-14-30. När jag träffar nya människor och berättar att jag är snickare så får jag ofta ah-du-är-en-fika-snubbe-blicken. Jag ska medge att ibland är jag också rätt slö, jag kan sätta mig ner och spela lite Dwindle när motivationen brister, jag gjorde det faktiskt två gånger så sent som idag. Men när det kommer till dessa fikaraster, dels dricker jag varken kaffe eller te och skulle jag ta fika kl. 09:00 så rubbas min mat-och-sov-klocka, vilket inte är ok. När klockan slår 10:00 så ska jag ha min lunch, annars börjar min kropp att bete sig konstigt. Skulle jag då fika kl. 09:00 tror jag inte att jag skulle ha mage att äta lunch vid kl. 10.

Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag vill komma, men det finns jävligt mycket trötta snickare.

Har man ingenting att göra så står man inte bara och tittar på, då tar man ett eget initiativ och gör något annat som ska göras, eller så frågar man om det finns något man kan hjälpa till med. Den uppfattningen har jag inte bara i mitt yrke utan tycker även att man borde fungera så i ens "privatliv". Idag var det nära att jag skruvade fast en jävel på väggen och kastade bort skruvdragaren så att han aldrig skulle kunna ta sig därifrån. Jag stod och flyttade på ett helt gäng med garderober, då kommer det en kille (snickare), ställer sig brevid alla garderober och bara tittar på tills alla var flyttade. När jag väl var klar frågade han om det fanns någonting han kunde göra. Jag bet mig i tungan för att inte fråga honom vilken kromosom han saknade...

Förbannade italienare

Jag har länge anat det men aldrig riktigt fått det bekräftat, inte förens nu, italienare är inte klipska. Intet ont anandes gick jag ner till ICA för att handla lite mat, jag kom hem med bacontärningar, lite crème fraiche med smak av paprika & chili samt ett paket "italiens" tortellini.

Med kastrullen full med kokande vatten var det dags att öppna pastapåsen, jag tog för givet att det hederliga "Estrellarycket" skulle fungera. Efter 2 minuter när mina muskler var tömda på energi gav jag upp. Hur i helskotta kan man göra en förpackning som skriker "öppna mig likt en chipspåse!!!!" men som är helt omöjlig att öppna på det viset?! Jag var tvungen att använda en kniv för att få upp skiten, och tror ni att det gick med en vanlig matkniv? Nej, påshelvetet var bepansrat likt den tjockaste elefanthuden. Jag var tvungen att plocka upp stormoran ur arbetsbyxorna och hugga upp den, hade det varit en människa som vart mottagare av dessa hugg hade jag blivit klassad som yxmördare.

Jag kontrollerade vart pastan var tillverkad och förpackad, mycket riktigt i Italien. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, innan dom styr upp sig själva där nere och fixar ordentliga förpackningar till sin mat kommer jag aldrig att åka dit.

Idioter.

En liten "sidenote": Okokt tortellini är helt klart underskattat!

Synen snabbare än känseln

Idag vart jag väldigt glad då jag upptäckte att min syn fortfarande fungerar som den sak, däremot verkar det vara något vajsing med min känsel.

Jag står och sågar ett foder med en sticksåg, tänker på annat samtidigt som jag ser att jag börjar såga mig själv i mitt vänstra långfinger. Jag känner det inte men jag ser det, så jag gjorde det enda rätta genom att fort som tusan dra bort fingret från sågbladet. Hade jag förlitat mig på min känsel hade jag troligtvis varit ett finger fattigare, men nu klarade jag mig undan med ett litet jack. Direkt efter så önskade jag att jag hade suttit i bilen, då mitt "road rage" ibland hettar till så hade det varit väldigt tufft (och moget) att få visa upp mitt blodiga och kära "fuck you"-finger för mina vidriga medtrafikanter.

Jag vill att ni tänker på det, lita inte på er känsel!

Älskade mor

Älskade mor, idag har det gått fyra år sedan du lämnade oss. Saknaden går inte att beskriva i ord, men du ska veta att jag tänker på dig varje dag.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag vet inte om du läser det här.

Det brinner ett ljus för dig ikväll...

Bäste bil

Bäste bil,

Jag vet inte vad jag har gjort dig för ont, men någonting hemskt måste det vara. Gång på gång väljer du att förstöra dig själv. Jag har gett dig nya bromsrör och nya fälgar, du har fått en helt ny grill och ett nytt emblem. Vad har jag gjort för fel? Har jag inte tvättat dig ordentligt eller är det oljan det är fel på, vill du ha mera luft i däcken eller saknar du en Wunder-baum hängandes från backspegeln, kör jag för ryckigt eller bromsar jag för hårt? Berätta för mig så lovar jag att bättra mig.

Jag står inte ut längre. Bussarna, tågen och tunnelbanan tar kål på mig. Den svettiga gamla gubben som höll på att förgifta mig med hans odör på Roslagsbanan idag, föräldrarna som tror att dom äger bussarna med sina barnvagnar och odågor till barn (stoppa in en napp i käften på ungarna!!!), kidsen som sitter och spelar musik på sina mobiler utan hörlurar, alla otrevliga busschaufförer som kör som biltjuvar och alla dessa "jag-ska-först-på-tunnelbanan"-nazister.

Jag lovar dig, när din växellåda är lagad ska jag göra precis allt du vill! Jag ska börja mata dig med den finaste bensinen tillgänglig och laga dina vindrutetorkare, jag ska till och med laga den där sprickan du har i din vindruta. Jag lovar, bara du kommer tillbaka snart!

Käre bil, jag älskar dig, trots dina skavanker!

Högaktningsfullt, Din Bubbles.

Creep

When you were here before
Couldn't look you in the eye
Your'e just like an angel
Your skin makes me cry
You float like a feather
In a beautiful world
And I wish I was special
Your'e so fuckin special

But I'm a creep, I'm a weirdo.
What the hell am I doing here?
I don't belong here.

I don't care if it hurts
I want to have control
I want a perfect body
I want a perfect soul
I want you to notice
When I'm not around
Your'e so fuckin special
I wish I was special

But I'm a creep, I'm a weirdo.
What the hell am I doing here?
I don't belong here.

Shes running out again,
Shes running out
Shes run run run running out...

Whatever makes you happy
Whatever you want
Your'e so fuckin special
I wish I was special...

But I'm a creep, I'm a weirdo,
What the hell am I doing here?
I don't belong here.
I don't belong here.

Radiohead - Creep

Tjockisen Persson del 2

"Jävla U-land, jag har ändå Telia", så sa Göran gällande täckningen på hans mobil i samband med att ett samtal med Per Nuder bröts.

Göran, var det inte "sossarnas" Televerket/Telia som byggd upp telenätet i det här landet från första början?

PET-flaska

Idag brann en propp i skåpet, dock endast en, så det var inte så farligt. Jag står på tunnelbanan, satans fattigmans transport, och ser hur två invandrarkillar som sitter ner öppnar ett av fönsterna och kastar ut en eller om det var två PET-flaskor. Big deal? Ja faktiskt, visste jag var dom bodde hade jag åkt dit och tömt mitt lager med PET-flaskor i deras kök och gå därifrån.

Nu var det tyvärr 25-30 personer i min väg fram till dem, så jag orkade inte gå fram och börja härja. Hade jag suttit brevid så hade jag däremot frågat hur dom funkar.

Säg ifrån, skit i om ni uppfattas som världens grinigaste gubbe/kärring.

Tjockisen Persson

Jag har tyvärr missat de tidigare avsnitten av Ordförande Persson, nu tog jag mig dock tid för att titta på dagens avsnitt.

Motvilligt måste jag erkänna att karl faktiskt är rätt skön, nu har jag bara kollat i 13 minuter men trots det. Han sitter där och kastar skit på folk runt omkring sig, "vänner" som fiender. Då han varit fullt medveten om att intervjuerna med honom skulle komma att sändas så måste jag verkligen ge honom full "cred" för att han vågar säga precis vad han tycker. Haha, bra Göran!

Att jag inte håller med om allt för mycket den lilla tjockisen, inget påhopp utan det är helt ok att skämta om vikt enligt honom själv, säger är en helt annan femma. Jag kommer, förhoppningsvis, ALDRIG att drabbas av någon läskig psykisk sjukdom som får mina, få, hjärnceller att tänka rött...

Ska jag ta och engagera mig lite i politiken? Ja, jag tror nästan den, jag får nästla mig in i något borgerligt parti och sen hoppa av under nästa mandatperiod och bli politisk vilde. Det behövs lite friska fläktar bland de torra politikerna.

Familjeförhållande del 2.

Klockan 06:30 briserade det, då frågade jag min bror om han verkligen var helt socialt inkompetent. Av det svar jag fick kan jag inte dra någon annan slutsats än att spermien han var en gång i tiden tappade en kromosom eller två på vägen till sitt mål. Vi fortsatte vårt 2:a världskrig fram tills runt kl. 07:30, jag gjorde klart för honom att jag troligtvis inte kommer att jobba så mycket mer med honom i framtiden och sen började den tysta terrorn. Jag vet sedan tidigare att jag är en mästare på psykisk terror i form av tystnad och frånvaro, men jag måste även ge min bror en eloge, för han var inte mycket sämre än mig. När dagen var slut räknade jag till att han sagt ca: 16 ord till mig mellan kl. 07:30-16:25, jag hade under den tiden kläckt ur mig runt 11 ord.

Vad bär morgondagen på för överraskningar? Det enda jag vet som är positivt med morgondagen är att han ska åka tidigare från jobbet då han ska upp till Åre, så då slipper jag karln i några dagar. Skönt!

Återkommer med mer info.

Mäklare

Mäklare är ju bra jobbiga ibland, och "vi" säljare är även bra dumma ibland.

När jag sålde min före detta lägenhet så sa mäklaren till mig att deras normala arvode var 4%, han la verkligen upp bollen för mig, jag hade bara behövt klappa till den och sagt att 4% inte var ok någonstans. Men jag orkade inte bry mig, så jag sa fine. Jag betalade fan hälften i arvode av vad denna karl gjorde, men inte fick jag 6,3 milj. för min lägenhet.

Skärpning Bubbles!

Skruv i fingret

Dagen till ära fick jag i uppgift att sätta upp en pryl på jobbet, det resulterade i att jag höll min ena hand bakom en gipsskiva, skruvdragaren på andra sidan och började skruva. Vips så hade jag skruvat in skruven i tummen, så det var bara att slå i backen på skruvdragaren och skruva ut skruven igen. Smärtan var överkomlig, vad som däremot var jobbigast var att när blodet började sippra fram i lagom stora mängder stoppade jag in tummen i munnen och sög lite på den, då upptäckte jag att skruven jag skruvat in i tummen var belagd med någon smörja som lämnade en eftersmak, som kan liknas som kräk, i munnen hela dagen.

Usch och fy!

Familjeförhållanden

God kväll, somnade vid 22-tiden men vaknade för 40 min sedan och nu kan jag inte somna om, så om jag skriver om det jag funderar på så kanske jag kan somna om igen.

Sitter som sagt här och funderar lite, egentligen borde jag inte skriva det här på den här sidan då det trots allt är några stycken som faktiskt känner mig som läser detta. Men å andra sidan så orkar jag inte bry mig om det, den här "bloggen" får helt enkelt bli en sida där jag blottar mig lite ibland, både på gott och på ont.

Jag tycker inte allt för mycket synd om mig gällande mina familjeförhållanden för det finns dom som har det 20 resor värre, eller jo det kanske jag gör trots allt när det kommer till kritan, men i Sverige så räknas det väl oftast som ett tecken på svaghet att sitta och tycka synd om sig själv. Tänk om alla familjer bara kunde hålla ihop och njuta av livet tillsammans istället för att bråka och ha sig. Jag är nog ganska så speciell ibland, eller "egen" kanske är ett bättre ord. Jag är ganska principfast och egotrippad, tyvärr. Jag säger vad jag tycker även om det titt som tätt resulterar i att jag hamnar i konflikt med någon. Om en människa inte vill ha med mig att göra funkar jag oftast så att jag orkar inte tjata på den personen att han/hon ska umgås med mig, varför ska jag umgås med någon som inte vill umgås med mig? Ibland håller jag dock tyst, det är när jag är less på saker och ting i mitt liv, då lyssnar jag på musik och skriver saker och ting. Musik har de senaste åren blivit väldigt viktigt för mig, det finns musik för alla humör, mycket musik lyssnar jag på både när jag är arg och när jag är glad, ta Korn som ett exempel, är jag glad lyssnar jag på den musikaliska delen av deras låtar, men är jag arg så är det mest texterna jag fokuserar på. Nu är jag på sådant humör att Radioheads låt Creep varvas med Korns Good God, Coming Undone, Hollow Life, Freak On a Leash med fler, textversionen av mitt humör.

Egentligen har jag alla förutsättningar för att ha ett rikt familjeliv, jag har troligtvis Sveriges största släkt. Jag har fem syskon varav två är halvbröder från min mors sida och tre är halvsystrar från min fars sida, jag har ett tiotal syskonbarn, jag vet inte hur många kusiner jag har men det är en satans massa kusiner som springer runt där ute i Sverige, pysslingar och sysslingar och allt vad det nu är vågar jag inte ens tänka på. Dock är både min mor och far döda och det skiljer 17 år mellan mig och mitt yngsta syskon vilket har resulterat i att jag har inte någon direkt "syskonrelation" med någon av dem.

För att vara helt ärlig har jag bara en relation till ett av mina syskon, en av mina bröder. Men den relationen är jävligt frostig för tillfället och jag ser inte direkt ljuset i tunneln på det "problemet".

Om vi börjar med mina tre systrar. En av dem har jag inte träffat sen jag var 9 år, de andra två träffade jag senast när jag tog studenten och då hade jag inte träffat dem på säkert 6-7 år. Men idag tog jag faktiskt och ringde en av dem, mer om det senare.

När det kommer till mina bröder så har jag inte pratat med min äldsta bror på, ganska exakt på dagen, 4 år sedan, det var i samband med att min mor blev sjuk. Då när vi pratade sa jag åt honom att om jag träffade honom igen skulle jag slå ihjäl honom om jag stötte på honom, den dagen och följande år så hade jag troligtvis gjort det om jag träffat honom. Han är (var?) alkoholist och har varit det under större delen av min uppväxt, jag vet inte riktigt hur många gånger han "hotat" mig och sagt åt mig att passa mig i samband med att han varit full. Han är en faktiskt en väldigt skön snubbe när han är nykter, duktig på det mesta han tar sig för, men hur ofta är/var han nykter?! Han lyckades inte ens hålla sig nykter när han skulle ta sig till vår mors begravning, han drack och härjade på tåget upp till Norrland (där begravningen ägde rum), det resulterade i att tåget blev stående på en perrong i väntan på att polisen skulle dyka upp, när dom väl gjorde det plockade dom av honom av tåget och höll honom i förvar några dagar. Så han missade mammas begravning, på ett sätt var det tur för jag hade troligtvis ställt till en scen och ordnat ett till dödsfall om han dykt upp där onykter.

Pratar jag med människor så säger jag oftast inte att jag har flera syskon utan jag refererar oftast till "min bror", denne bror är min yngsta bror och han är "bara" 17 år äldre än mig. Vi har egentligen inte haft någon kontakt under min uppväxt, han kom förbi hemma hos mig och mamma och åt lite då och då. Men på den tiden var jag tonåring och han runt 30, så vi hade inte någonting gemensamt och umgicks helt enkelt inte på den tiden. Vi började få "kontakt" när mamma vart sjuk, det var i början på 2000-talet. Samma år som vår mamma gick bort började jag jobba med honom, vilket jag är evigt tacksam över att han lärde mig ett nytt yrke. Men det har mest stannat vid en jobbrelation, vi umgås sällan, om inte aldrig, på fritiden och om vi pratar i telefon så pratar vi jobb. Och för drygt två månader sedan så rök vi ihop ordentligt vilket resulterat i att vi endast jobbat ihop drygt en vecka sedan dess, och under dessa dagar har vi inte sagt många ord. Han sa saker till mig som fick mig att dels tänka efter, dels bli ledsen och arg, och samtidigt bli mer reserverad gentemot honom. Han jämförde mig dels med vår alkoholiserade bror, han sa till och med att jag var värre än honom till sättet. Är jag värre än en alkoholist till sättet så förstår jag inte att jag har några vänner över huvud taget?! Att han jämförde mig med en alkoholist kommer jag nog aldrig att släppa, det kommer alltid att finnas i bakhuvudet när jag pratar med honom, det sårade mig faktiskt oerhört mycket, så till den milda grad att jag egentligen inte har någon större lust att träffa karln över huvud taget. Morgondagen lär bli intressant, vi ska jobba ihop och risken finns att det blir handgemäng oss emellan, jag har nämligen en specifik sak jag ska ta upp med honom...

Nu har jag tappat bort mig själv i det jag skriver, har inte riktigt koll på ordningen på saker och ting. Jag hoppar lite fram och tillbaka nu, men det får ni stå ut med.

Idag söndag var jag och träffade min bror på staden en snabbis, det handlade varken om jobb eller om att vi skulle försöka umgås som "normala" bröder. Hans dotter A var på besök, och henne har jag inte träffat på 4-5 år. Jag visste att dom var ute och flanerade på stadens gator och bestämde att det vore kul att träffa A igen. Shit vad tiden går fort, hon har hunnit bli 14 år. Nu satt hon där med lite smink i ansiktet och var lite småskönt dryg som bara en tonåring kan vara. Jag orkade dock inte stanna mer än 45 min då min bror och hans två vänner som också var där var duktigt osköna dagen till ära, men det var kul att träffa A igen. Så imorgon ska jag fråga honom hur fan han tänker när han är så jävla oskön när hon är närvarande, någon jävla social tankeförmåga måste ju karln ha. Oj oj oj, jag vet inte riktigt om jag ska ta upp det på morgonen eller om jag ska vänta tills eftermiddagen, risken för ett verbalt slagsmål är iaf överhängande. Kanske borde jag vara tyst och inte säga något, men varför ska jag inte säga vad jag tycker?

Det spelar egentligen ingen roll om det är en flickvän eller någon av mina närmaste vänner, någon "vuxen" jag har bra kontakt med eller en psykolog, jag pratar inte om sådant här med någon. Varför vet jag inte, jag kanske inte tycker att folk ska behöva sitta och lyssna på all skit jag har inom mig. Jag har provat att gå till en psykolog en gång, det gjorde jag för några år sedan i samband med att mamma gick bort, men det gav mig inte så mycket, jag vart mest irriterad på kvinnan som satt och kom med en massa antaganden. Jag ser inget som helst fel i att gå till en psykolog, alla har vi saker som vi måste få ur oss, men jag vet inte varför jag har så svårt för att prata om vissa saker. Skriva är enkelt, då får man ur sig allt utan att få en massa frågor. Nu skriver jag det här "offentligt", vilket är sjukt läskigt. Du som orkat läsa ända ner hit kanske tycker att jag är ett fall för psykiatrin, det kanske jag är, men jag orkar inte bry mig, jag är av någon jävligt märklig anledning den jag är. Det kanske är just det som är problemet, att jag inte orkar bry mig, egotrippad som jag ibland är. Om det låter lite som att jag inte tycker att mina vänner är "värda" att prata med om saker och ting så vill jag bara förtydliga att så är absolut INTE fallet. Jag är oerhört glad över att jag har de vänner jag har, jag vet långt ifrån allt om dem, de säkert en del saker som hänt dem som är 20 resor värre än saker jag varit med om, men de flesta kommer kommer från bra familjeförhållanden och har rätsida på sina liv vilket får "pushar" mig att vilja vara lika "bra" som dem, istället för att bli alkoholist eller hamna i finkan som en del i min släkt gjort vill jag leva ett normalt och bra liv.

Hmm, med tanke på att det här inlägget skulle ta upp ett 10-tal sidor i en pocketbok borde jag kanske ska börja leta efter en hyresrätt och sälja min lägenhet så att jag har råd att sitta hemma i ett halvår och skriva en bok om mitt, egentligen väldigt ointressanta, liv. Kan jag fylla tio pocketsidor med text på 30 min borde jag nog, om jag jag går in på detaljer, fylla 200 sidor på ett par dagar. Den kanske skulle heta något i stil med: "En vanlig snubbes tråkiga 26 första år i detalj".

Ja just det, jag skulle ju åter komma till att jag ringde min ena syster, men det får bli en annan gång.

Fan, jag skyller allt på den där jävla Vikingkebaben, det var den som fick mig att bli arg, imorgon kommer jag säkert ha ångest över det jag skrivit nu, så nu släcker jag ner för ikväll så jag inte kläcker ur mig ännu mer skit.

Är det synd om mig? Nej egentligen är det inte ett dugg jävla synd om mig, jag har otroligt fina vänner, bor bra och har ett bra jobb, men alla har vi våra dåliga dagar. Så det är bara att jag tar tag i mina problem och håller käften. Jag ska börja imorgon med att berätta för min bror vilken jävla idiot han är ibland.

Sov gott!

Vikingkebab

Då det efter 4 dagars alkoholiserande var dags för söndagens "fyllekäk" bestämde jag mig för att gå ner till min lokala pizzeria och köpa med mig en Vikingkebab hem. Det skulle jag aldrig ha gjort för nu är min söndag fylld av ilska och irritation.

Jag har alltid trott att det endast var McPraoelever på McD som kunde missuppfatta den enklaste uppgiften som "UTAN GURKA", men tydligen hade jag fel. Jag har tidigare inte haft några som helst anledningar till att misstro "min" pizzabagare, han har skött sig förträffligt under tiden jag varit hans kund, men idag fick han kortslutning. Jag öppnade dörren och klev med raska steg fram till kassan där jag sa följande:

"Hej, jag skulle vilja ha en Vikingkebab att ta med. Räkor, båda såserna och lite lök, ingen sallad och ingen tomat."

Han tittade på mig och nickade vänligt, tog betalt och sa "10 minuter kompis". Saken är den att jag aldrig riktigt känt mig som hans kompis, och efter ikväll så lappar jag till karln om han kallar mig för kompis en gång till. Varför är jag då så upprörd(?), det ska jag berätta för dig.

Efter 10 minuter får jag pizzakartongen i min hand, önskar pizzabagaren en trevlig kväll och går hem. Det första jag ser när jag öppnar kartongen är att det ligger ett litet salladsblad i kartongen, visst kan jag leva med ett litet salladsblad men jag anade oråd. Jag särade på pizzan (Vikingkebab = Kebabpizza i form av en Calzone) och såg till min förskräckning ett halvt jävla salladshuvud och tre tomater liggandes utspridda i Vikingkebaben. Hade det inte varit för att jag var så oerhört kissnödig och precis klätt av mig naken (Vikingkebab smakar bäst när man är naken) hade jag gått ner och krävt en ny pizza. Ilskan byggdes först upp till oanade höjder, efter ett litet tag lugnade jag dock ner mig och tänkte "Bubbles, du är faktiskt nästan vuxen, så lite gräs har ingen dött av", men det tog mig bara några få tuggor tills jag insåg att sallad är en så oerhört onödig form av föda. Det ger mig ingenting, absolut INGENTING utöver lite tankar om hur det är att vara en häst i en hage.

Så nu sitter jag här med, jag skämtar inte, minst 4 hg sallad och en halväten Vikingkebab. Hur svårt kan det egentligen vara att ta emot en beställning, skriva ner den på en lapp för att 30 sek senare läsa innantill på lappen och slutföra ordern?

Från och med idag så finns det en ny förening i Stockholm, det är De Militanta Köttomanernas Riksförbund. Jag utser mig själv till ordförande, känner ni att ni vill känna gemenskapen och värmen vi (jag) har inom DMKR så är det bara att skriva en kommentar till det jag nyss skrivit och berätta för mig varför just du är värdig ett medlemskap i DMKR. Till er veganer och alla andra salladskrigare vill jag bara säga att ni är varmt välkommna till DMKR:s högkvarter, kom hit så ska jag köra ner ett halvt salladshuvud i strupen på er!

Nästa gång jag är på en pizzeria ska jag ställa mig bakom glaset dom har framför pizzabagarbänken och inspektera bakandet av min Vikingkebab, om pizzabagaren om ens så mycket som tittar på salladen kommer det att brista för mig.

Spara naturen, sluta ät sallad!

Den kommunala trafikens hemligheter

Idag var jag tvungen att sjunka så lågt så lågt, jag var tvungen att köpa ett månadskort från SL. Dagen då jag slutade på mitt föregående jobb svor jag att jag aldrig mer skulle sjunka så lågt att åka kommunalt till jobbet med resten av drönarna som inte har råd med en egen bil eller bensinen det kostar dem att transportera sig med sin bil.

Men nu är alla mina bilar trasiga och eftersom taxibolagen inte har tillräckligt ståndsmässiga bilar för mig så köpte jag som sagt ett månadskort hos SL idag. Jag vet inte hur jag ska stå ut, det enda som får mig att stå ut lite är att det inte är så många resenärer vid tidpunkten jag beger mig till jobbet.

Jag teståkte mitt nya SL-kort nu under kvällen och tog del av en herres samtal:
"Jag hörde att ni skulle ha en middagsbjudning i morgon, så jag tänkte höra efter om jag också kan få komma, ja, det var bara det jag ville fråga. Hej då.".

Då jag hörde att det var en telefonsvarare han talade med så hoppas jag att personen/personerna denne man i medelåldern ringde vägrade att svara och lät sin telefonsvarare handskas med denne odåga. Att ringa och bjuda in sig själv ger mig rysningar, jag bjöd förvisso in mig själv på en tillställning för några veckor sedan. Fyra kompisar skulle spela Monopol, men jag visste inte om jag var bjuden eller ej, så jag bjöd som sagt in mig själv. Men det bästa av allt, jag dök aldrig upp!

Rubriksättning

På Kungsholmen bor det en viss herr Chesney som tydligen vill hyra ut sin inneboende, stackars inneboende: "Inneboende i Kungsholmen uthyres".

Krossad kärlek

MM, AL och undertecknad tog en promenad i Gamla Stan för att fira det vackra vårvädret. Vi gick in på en "glassbar" och satte oss ner och åt några kulor av en ytterst välsmakande glass. Under tiden vi njöt av den italienska glassen kom vi på att vi borde göra något roligt och bestämde oss för att alla 3 skulle skicka identiska SMS till några slumpmässigt valda personer ur våra respektive kontaktlistor. Jag skickade till personer ur ALs arkiv, MM hämtade sina nummer från min och AL tog sina nummer från MM. Vi skrev under med våra riktiga namn, och likt förväntansfulla barn på julafton inväntade vi reaktioner.

Några valde att ringa upp och berätta att SMS:et måste ha skickats till fel person, några valde att svara med ett enkelt "Du måste ha skickat till fel person" och några valde att inte svara över huvud taget. Detta enkla söndagsnöje kanske låter som en omogen och väldigt tråkig sysselsättning, så må det vara, men det förgyllde dagen för tre unga herrar i storstaden.

Om du drabbats, hoppas att du inte tog illa upp, gjorde du det så kan du kanske försöka se det som en undersökning i hur den mänskliga själen reagerar på SMS från okända människor och glädjas åt att du bidrog till forskningen.

Nedan följer SMS:et som spred sig likt en löpeld:

Hej vacker! Jag har svårt att finna ord för de starka känslorna jag har för dig. Nu när våren börjar närma sig inser jag hur mycket jag tycker om dig och önskar att du kan förlåta mig för de snedsteg jag gjort. Tror du att det finns någon framtid för oss två tillsammans? Älskar dig, din ******

Jag har sett Ola naken

Året var 2002 och jag var på väg upp för trapporna till kontoret eftersom någon drönare lagt beslag på hissen. Fem våningar, sakta men säkert började jag avverka dem, då helt plötsligt ser jag något otäckt, det var så otäckt att jag var nära att trilla ner för trappstegen jag avverkat. Där på andra sidan trapphusfönstret, över den lilla innergården, igenom fönstret in i lägenheten på andra sidan innergården stod han. Först trodde jag att det var Skeletor som rymt från inspelningarna av He-Man, men icke, det var schlagerbögen Ola som stod där och blottade sig.

Jag stannade till i några få millisekunder innan jag insåg att hans beniga kropp var inget jag ville ha fastetsat på min hornhinna, så jag fortsatte chockad, men ändå väldigt väldigt glad över att det inte var den obarmhärtigt läskige Mikael Jepson jag fått syn på. Jag får rysningar bara jag tänker på denne Jepson, och hade det varit hans nakna kropp jag fått syn på så hade jag troligtvis suttit inspärrad på något psyke vid det här laget.

Nu har herrarna i The Ark på något märkligt sätt lyckats hjärntvätta det svenska folket, nu ska dom representera Sverige ute i Europa. En hemsk tanke som jag inte vill tänka på så mycket mer, därför väljer jag nu att avsluta min rapportering gällande nakna monster.

Pannkaka någon?

Bakis, fattigare och i smärta

Igår kväll gick vi till Cliff Barnes, vi var där vid 21:30, nästan lite väl tidigt kändes det som, fast å andra sidan så sa vakten att normalt brukade det vara mer folk där vid den tiden. Efter 20 min så vart en av mina kompisar utkastad av dörrvakterna p.g.a. en liten incident. Tre personer i vårt sällskap följde med honom till Solidaritet efter att han blivit utkastad, jag och två till stannade kvar för att se om det var lugnet före stormen som vi upplevde. Som på order blev folk smått galna, dans på lokalens samtliga möbler med mera. Vi stannade tills dom stängde och hade väldigt kul, så dit kanske jag går fler gånger.

Utanför Cliff bjöd jag på en praktvurpa, eller jag hetsades snarare till en. Efter en massa whiskeydrickande i onormalt tempo, några öl samt en Long Island Iced Tea vet jag inte vad MT sa för något, men helt plötsligt skulle jag sparka på en flaska som om det vore en fotboll. Han höll i flaskan och skulle släppa den när min fot närmade sig. Gruset under mina fötter samt alkoholen i mitt blod spelade mig ett spratt, jag slog i backen som en stupad runsten. När det inträffade tog min höft och vänstra handled den största smällen, men jag upplevde även en smärta som jag inte känt sedan jag vurpade med cykeln -96. Grus som borras in i handflatorna, sheet vilken otrevlig känsla det är. Idag känner jag dock inte av något i handflatorna, däremot har min vänstra handled samt höft sett sina bästa dagar. Idag är jag dock glad att jag inte träffade flaska, då hade jag troligtvis suttit här med en bruten fot.

Efter ovanstående incident åkte vi till Storstad, drack en pilsner och bestämde oss sedan för att bege oss mot våra respektive sängar. Vi hoppade in i en taxi då alla tre skulle åt samma håll, jag klarade ca: 400 meter innan jag bad chauffören köra åt sidan och släppa av mig. Alkoholen påminde mig om att jag inte kan åka bil efter ett visst alkoholintag, efter att jag kastat mig ut ur taxin i vad man nästan skulle kunna kalla panik så letade sig diverse överflödiga kroppsvätskor ut i friheten via min strupe...

Idag är jag bakis, har ont i diverse kroppsdelar, en aning ångest över att jag blev oförståndigt onykter igår. Om 20 min så ska jag på't igen hemma hos min vän AL, att man aldrig lär sig. FAN!

Persson är fattig...

... Så han är nu tvungen att ta emot bidrag för att överleva. DN.se och SVD.se rapporterar att Riksbankens jubileumsfond donerat 700.000 :- till honom så att han ska ha råd att skriva en bok. Det är klart grabben ska få lite bidrag, jag tog mig en titt i hans bankbok förra veckan och han behöver verkligen pengarna...

Men han lever ju helt klart som han lär, suger ut bidrag. Knubbis, skaffa dig ett jobb!

Han var nog inte oskyldigt dömd

Ja du, det är tydligen inte av helt fel anledning som denne man sitter inburad. Jag trodde faktiskt att besöksrummen var övervakade på något vis, men tydligen hade jag helt fel, eller så satt vakterna och sov.

Vad sägs om en kemisk kastrering på karln innan han kastas in i finkan för alltid? Då kan han sitta där och inte ens känna något behov av att pilla på sig själv på dagarna...

"Utmaning"?

Jaha, då har jag tydligen åkt på någon halvskum "utmaning", så det är väl bara foga sig och anta skiten.

Jag ska lista 6 st underliga/egendomliga saker om mig själv... Då jag inte riktigt orkar klura ut 6 skumma saker med mig själv (vet inte om det är självförnekelse det handlar om eller vad), så blir det både underliga och negativa saker.

1. Jag antar att alla vet vad ett SMS är för något, ni har förhoppningsvis ett förhållandevis sunt förhållande till SMS. Själv har jag tyvärr ett grovt sjukligt förhållande till SMS, jag avlossar SMS som om det vore en sats spermier. Nu förstår ni kanske inte riktigt vad jag snackar om, så jag presenterar lite statistik. Under 10 månader har jag skickat iväg 7093 SMS. Det är i snitt 709 SMS per månad. Jag börjar nästan bli lite orolig, det kanske är jag som varit hemma hos Lena Sundbom och skickat iväg en satans massa SMS?(!) Jag måste bara nämna att jag under samma period tagit emot 7741 SMS...

2. Går alla klockor för fort? Jag tror alltid att mina klockor går lite före, inte bara mina egna klockor utan alla klockor. Det spelar fan i mig inte någon som helst roll, jag är ALLTID sen till saker och ting. Så om du någonsin bestämmer träff med mig, bry dig inte om att dyka upp i tid, för jag är säkerligen inte i tid. Jag stör mig något otroligt på detta, men jag vet inte vad jag ska göra för att förbättra mig, jag har försökt ända sedan min käre mor satte upp en liten artikel om tidsoptimister på dörren in till mitt rum. Jag tror det var någon gång under -96, över 10 år har gått utan någon förbättring. Jag ber om ursäkt till alla er som drabbats eller kommer att drabbas av det.

3. Somliga lider av sömnbrist, de flesta sover nog ganska normalt, själv kan jag somna var som helst, när som helst. Det spelar ingen roll om jag sitter i soffan, ligger på golvet eller sitter vid matbordet på lunchen, vill jag så somnar jag. Och när jag väl somnat så är det inte alltid så lätt att skaka liv i mig. Fråga JO, MM eller kanske AL, alla tre nämnda har vid ett antal tillfällen varit tvungen att gå upp tidigt några morgnar för att sparka till mig och bett mig stänga av flygalarmet som tjutit ca: 2 cm från mitt öra. För att jag ska vakna på varje morgon så har jag 2 alarm på min dator, 1 på mobilen och 2 på väckarklockan. Även detta har många gånger orsakat irritation hos människor i min omgivning. Jag kan komma hem från jobbet vid 16-tiden, somna runt 16:30 bara för att vakna vid 23-tiden och gå från soffan till sängen och sova vidare tills klockorna börjar tjuta på morgonen.

4. Otur, otursfågeln personifierad, det är vad jag är många gånger. Är det inte bilen som går sönder igen 3 dagar efter att jag fått tillbaka den från verkstaden så kör jag på grund med båten trots att jag åker 15 meter bakom en annan båt som är mer djupgående än min och som inte går på grund. Låter kanske inte så märkvärdigt, men det händer mig saker bra ofta, går jag in på dem mer detaljerat så får jag bara ångest, så jag struntar i det för den här gången...

5. Jag är en riktig gnällspik. Jag har lyckats med att få med 6 insändare i Metro. Är någon ute och rastar sin hund och inte plockar upp hundens avföring är jag den förste som går fram och vänligt ber hundägaren att vända på klacken och gå och plocka upp skiten. Det är få varor som jag misslyckas med att lämna tillbaka om jag är på det humöret, spelar ingen roll om jag använt varan i 3-4 månader. Jag hade ett antal duster med teleoperatören 3 för något år sedan, efter ett tag fick jag reda på att dom för anteckningar över varje samtal dom tar emot på kundtjänsten, så när jag gnällt tillräckligt många gånger slutade det med att chefen för deras kundtjänst ringde upp mig och sa följande: "Jag skickar dig en ny telefon, du kan behålla den gamla. Jag skickar även med mitt visitkort, så om du får fler problem med oss så vill jag att du ringer direkt till mig så ordnar vi det.". ComHem fick se sig slagna när jag på något vänster lyckades övertyga dem om att jag inte godkänt deras avtal för digital-TV, och efter 3 månaders användande fick abonnemanget hävt samt 2 månadskostnader tillbaka. Listan kan göras oändlig... Jag vågar inte ens föreställa mig hur jag är när jag är runt 70.

6. Är du känslig så kan du sluta läsa nu, för nu följer lite sexuella anspelningar... Om jag får ett blåsjobb av en tjej så brukar min högra boll (ibland även den vänstra) "krypa" iväg och gömma sig. För att inte uppfattas som ett bollstympat freak måste jag ligga och "putta" ner dem, ett störningsmoment som heter duga. Vid ett tillfälle tänkte jag inte på att det hände, tjejen i fråga tittade upp och frågade mig vart bollarna tagit vägen, vid det tillfället kände jag mig inte helt komfortabel.

Så kul var det, hoppas att mitt svar på utmaningen godtas. Då jag är lite emot "kedjebrev" och dylikt väljer jag att inte "utmana" fler "bloggare". Om det innebär att jag koras till vinnare eller förlorare av denna utmaning låter jag vara osagt.

God natt era slashasar!

Varför sådan uppståndelse?

DN.se och SVD.se skriver idag att en kriminell ledare vart dödad i ett anfall lett av svenskar. Kalla Fakta ska tydligen ta upp händelsen i dagens avsnitt, jag antar att det kommer krävas förklaringar till det inträffade, gnällas lite hit och lite dit. Nu har jag inte sett avsnittet så jag borde egentligen vara tyst, men jag blir ju inte ett dugg förvånad om det är precis det som Kalla Fakta kommer att ta upp.

Själv tror jag att om jag hade ett vapen i min hand och blev beskjuten (speciellt om det var mitt jobb, dvs. att vara militär) så hade jag troligtvis, efter att jag kommit över chocken att jag precis gjort i byxan, skjutit tillbaka. Jag kan bara tänka mig hur adrenalinet pumpar, hormonerna försöker göra uppror och blöjorna går varma. Så om det nu är så att Kalla Fakta börjar ifrågasätta att en människa vart dödad, ej av svenska militärer, utan av svenskledda styrkor så blir jag inte ett dugg förvånad.

Enligt mig så borde det vara helt legitimt att bruka självförsvar om någon försökte döda mig, speciellt i krig. Så sluta gnäll över att denne "krigsherre" dog, var istället glada över att vi inte förlorade någon svensk.

Som jag skrev ovan, då jag ej sett avsnittet av Kalla Fakta så borde jag kanske hålla mina tankar för mig själv.

Att jag tycker "kriget" i Afghanistan och Irak är ett stort skämt är en annan femma.

-4,7 kg på ett år

Idag har man kunnat läsa lite överallt (bl.a. på svd.se, dn.se) att Atkinsmetoden är den bästa bantningsmetoden. Av 311 pers så provade ca: 70 pers Atkinsmetoden, resultatet efter 12 månader: deltagarna hade i snitt tappat 4,7 kg i vikt. 4,7 kg i vikt på 1 år låter som ett aprilskämt. Ännu värre är att de andra metoderna resluterade i ännu lägre viktförlust.

Varför inte bara börja röra lite på sig? Jag gick ner 18 kg på 3-4 månader för några år sedan, vad gjorde jag då för att gå ner i vikt? Jo, jag började att röra på mig. Jag äter sämre idag än vad jag någonsin gjort tidigare, jag är troligtvis en av Mc Donalds största kunder, jag har använt min spis kanske 20 gånger de senaste 18 månaderna. Jag har ett fysiskt jobb, tidigare hade jag ett jobb då jag satt ner på en kontorsstol hela dagarna, rörde knappt en fena bortsett från några leder i fingrarna.

Visst kan det vara så att en del har enklare att gå ner i vikt än andra. Ska man se det från en genetisk synvinkel så borde jag vara bra mycket större än vad jag är idag, min mor var hyfsat stor, för att inte tala om mina systrar... Ohhh...

Konstapel tröttmössa

På grund av ALs mindre kloka beslut att ge sig in i en duell med en tårgasbeväpnad krigare så vart jag, även AL, kallad till polisens högkvarter dagen till ära.

Jag skulle vara närvarande kl. 10:00, då jag min vana trogen är några minuter sen ringer jag konstapeln i fråga kl. 09:58 för att meddela att jag är på plats kl. 10:02. Mitt öra möts av ton som meddelar att han är upptagen. Väl på plats får jag vänta i 5 minuter innan någon vill ta emot mig i receptionen, när jag berättar för den kvinnliga konstapeln som tar emot mig vad jag har för ärende ser hon frågande ut. Det visar sig att konstapel Bengt kl. 09:45 begett sig iväg för att ägna sig åt diverse fysiska aktiviteter. Så jag ombeds att sitta ner och vänta.

Efter mycket om och men kommer konstapel Bengt, iförd en t-shirt och ett par shorts som mest liknade ett par gaylord kalsonger, och ber mig stiga in i hans kontor. Jag börjar min redogörelse för kvällen, efter cirka 2 meningar avbryter han mig och frågar om vi inte redan gått igenom detta. Jag säger att det är korrekt och får då reda på att jag kommit dit i onödan. Han läser upp mitt vittnesmål, vilket jag lämnade till honom förra veckan via telefon, för mig och då slår det mig hur illa han måste höra. Det är inte mycket av det jag berättat för honom över telefon som stämmer. Jag ber honom göra vissa ändringar, tackar för mig och blir sedan visad ut ur högkvarteret.

På vägen hem stannade jag och spenderar 100 kr på 15 rader Lotto 1 & 2 samt Joker.

Svenskar är fega

Alliansen vill ha civilkuragelag, så lyder en av rubrikerna på svd.se. Det var då på tiden att vi svenskar får lära oss, eller blir tvingade, att inte vara så fega och våga säga ifrån.

Jag kommer ihåg när jag och LM satt och läste Metro under lunchen en dag i somras. I tidningen fanns en liten notis om en misshandel som ägt rum vid Medborgarplatsen mitt under lunchrusningen föregående dag. Jag kommer inte ihåg ordagrant vad som stod, men det stod något i stil med att en herre hade blivit brutalt misshandlad av en gärningsman. Gärningsmannen hade hoppat på offrets huvud när denne låg ner och så vidare. Flertalet lunchgäster på krograrna i närheten hade blivit vittnen till detta, det kanske inte är så vist att ingripa själv vid ett sådant tillfälle. Det må ha varit sommar och semestertider, men jag är ganska så säker på att det inte borde vara så svårt att titta sig runt inne på restaurangen man sitter på, gå fram till 4-5 storväxta herrar (eller kvinnor) som sitter och äter och säga: "Nu går vi fem ut och hindrar den där killen från att slå ihjäl den där mannen!".

Många kommer kanske ihåg ett litet "test" som TV4 (rätta mig om det var fel kanal) gjorde för ett antal år sedan, dom iscensatte en misshandel av en kvinna, jag tror det var på Sergelgatan. Hur många var det som ingrep? Det var då inte många.

Vi svenskar är för fega.

Elisabeth, varför?

Usch och fy, tårarna samlas innanför ögonlocken, näsan börjar bli lite rinnigare, min kropp känns tom.

Varför Elisabeth? Varför kunde du inte inse att det i Sverige finns en kille - om än något blek och småknubbig, har en liten penis och är inte rik, bor i ett råtthål och sover på golvet - som verkligen skulle varit genuint glad över att fått gifta sig med dig. Nu är det försent, för nu tänker han inte vänta längre...

Hmm, vem ska jag nu stalka?

Foppas sjukpenning

Peter Forsberg i all ära. Han må vara en rysligt bra hockeyspelare, han är en av de få som kan få mig att skratta och nästan gråta samtidigt (Borat är en annan), han har fått ett av de bästa raseriutbrotten i svensk. Men satan i gatan vilken bra sjukpenning han måste ha. De senaste året så tycker jag att man hört mer om hans skador om än hans prestationer på isen. Den dagen jag äger ett lag i NHL så ska jag tänka både en och två gånger innan jag väljer att lägga mina vantar på en hockeyspelare med en skadehistorik som få kan skriva upp på sitt CV.

Jag hoppas att den där karln på något sätt blir fri från alla hans krämpor, för då är han verkligen en fröjd att följa på hockeyplanen.

Ungdomens hus, igen

Angående folk som säger att ungdomarna måste ha någonstans att "hänga" på fritiden, vad är det för fel på naturen? Jag hade tillgång till en F******agården när jag var ung, jag kanske spenderade 2 kvällar där på 3 år. Vad gjorde jag under min resterande fritid? Jag spelade fotboll och hockey, var ute och cyklade, busplingade och pallade äpplen, badade och fiskade, umgicks med mina vänner. Vi kunde vara ut och dra på staden en hel lördag, men inte kände vi att vi var tvugna att begå en massa brott för den sakens skull.

Självklart är det bra för ungdomarna att dom har alternativ, men jag tror nog att ungdomarna i Köpenhamn ska klara sig utan deras Ungdomens hus.

Uppdatering kl. 23:34: Då jag fått svidande kritik hur jag presenterar mig själv vill jag hänvisa till följande inlägg där jag beskriver mig själv som brottsling: Ungdomens hus

Ungdomens hus

Vad ska man egentligen säga om det som hänt i Danmark de senaste dagarna? Allt detta för ett "Ungdomens hus" som nu ska rivas. Det har skrivits sida efter sida om de senaste dagarnas kravaller nere i Köpenhamn, och varje dag har jag suttit här och förundrats över hur dessa demonstranter fungerar. En del av dem, de lugna, borde få lite mer uppmärksamhet än vad de fått, fast det är inget dom kan skylla på medierna, utan endast på deras våldsamma vänner.

Vad tjänar det till att förstöra, sätta eld på bilar och allt annat sattyg dom pysslar med? Inte får dom några sympatier från min sida i alla fall, så mycket kan jag säga. Och vad kostar inte alla polisinsatser, uppröjningsarbetet och allt vad det nu kan tänkas var? För pengarna som den danska staten varit tvungen att lägga ner på polisinsatser och dylikt hade dom säkerligen kunnat bygga 2 nya Ungdomens hus. Det är inte bara den danska staten som drabbas, utan även vanliga människor. Hur kul vore det egentligen att komma ut en morgon endast för att upptäcka att ens bil står precis där man lämnade den dagen innan, dock svårt eldhärjad av några sinnessjuka ungdomar? Jag hade personligen blivit vansinnig och troligtvis hade det brustit för mig.

Visst har jag gjort en del dumma saker i min ungdom. Jag snattade som 12-åring, när jag var runt 14 år så klottrade jag några gånger (synd att min bror inte fick reda på det och spöade upp mig), som 15-åring körde jag en trimmad moped på motorvägen. Sedan dess har det varit relativt lungt, eller jag ska inte ljuga för er, jag stal faktiskt två tomma disketter från datorsalen i gymnasiet. Nu ägnar jag mig mer åt gång mot röd gubbe, dricka lite för mycket alkohol ibland, äta lite för onyttigt och dylikt. Men jag har ta mig fan aldrig eldat upp någons bil.

Dock ser jag några ljuspunkter i helgens oroligheter, den danska polisen får använda tårgas, det är något som vi borde ta efter i det här landet! Inte allt för många människor kom till någon större skada vilket är bra. En aktivist förlorade iofs. ett antal fingrar, jag vet faktiskt inte om jag ska tycka synd om honom/henne eller om jag ska tycka att denne fick vad han/hon förtjänade.

Det tjänar egentligen ingenting till att jag sitter här och gnäller för mig själv, det enda som händer är antagligen att jag kommer ett steg närmare att vakna upp med en utbränd bild på parkeringsplatsen.

Vasaloppet

Äntligen var det dags igen, årets upplaga av Vasaloppet, jag och OE pratade om detta igår kväll. Där är en tradition att gå upp tidigt en söndagsmorgon, slå på TV:n bara för att mötas av tusentals hurtiga skidåkare som i ottan ger sig ut för att staka sig fram över 9 mil, sluka X antal muggar fyllda med varm blåbärssoppa och säkerligen få kramp lika många gånger.

Att lyssna på kommentatorerna och deras allmänbildning gällande skidåkning: "År 1923 åkte norrmannen Thor Ejerland 200 km över en glaciär på längdskidor....", intervjuerna med motionärerna längs med spåret. Det tillsammans med att sitta här i soffan, inlindad i en filt med en skål fil och flingor i handen, det är rent ut sagt mysigt.

När det är Vasaloppet på TV mår jag bra!

Audioslave = Brustet hjärta

Första gången jag hörde låten Cochise var någon gång under 2002, jag kommer inte riktigt ihåg datumet, men jag kommer så väl ihåg hur jag omgående laddade (ja jag laddade ner den, men sen köpte jag albumet) ner singeln och satt hemma och blev förälskad. Jag blev inte bara förälskad i låten i sig utan även häl över huvud störtkär i bandet, bandet som egentligen bara fanns i ens drömmar. Det bästa från Soundgarden i form av Chris Cornell och 3/4 av hjältarna från Rage Against The Machine, de bildade bandet Audioslave.

Nu, flera timmar av lyssnande och två konserter senare så har dom bestämt sig för att splittra mitt hjärta i tusen bitar. Jag vill nästan gråta, men samtidigt så vet jag om att dom alltid kommer att finnas i mitt hjärta och i min skivspelare, så det kommer förhoppningsvis att göra saken lite lättare.

Jag hade turen att få gå och titta på Chris Cornell när han hade en intim liten spelning på Obaren i förra sommaren, det var bland det mest magiska jag varit med om, så vetskapen om att han ska återupppta sin solokarriär ger mig ett litet leende på läpparna igen. Det är faktiskt en spelning som jag till och med önskar att min värsta fiende hade fått uppleva. Dels att jag nästan kunde känna hans aura (ok, det där lät smått gay) när jag stod ca: 2,5 meter ifrån karln, en röst som gud troligtvis trollat fram för hand och låtar som får en att rysa. Även om du som läser det här bara gillar ryska folkvisor så garanterar jag att du hade ryckts med i det magiska som slog ner i Stockholm som en bomb den kvällen.

Något som nästan får mig att glömma bort det tragiska med att dom splittras är att RATM ska återförenas, om inte för alltid, så för några spelningar i alla fall. Så nu gäller det att spara ihop pengar, för jag antar att dom inte kommer att bestämma sig för att besöka vårt land under deras, troligtvis, korta reunion. Någon som ska med till New York den 28:e juli? Äh skärp er nu, skit i era satans veckolånga chartersemestrar till Kreta och häng på till US of A i juli, Rage Against The Machine spelar ju där då... Jag förstår inte ens att du tvekar?(!)

Korn Unplugged

Korns nya album "MTV Unplugged" har strömmat ut från mina dassiga högtalare under kvällen. Jag var lite osäker på om stämbanden hos Jonathan verkligen skulle kunna leverera utan ett hav av artillerield från ett gigantiskt trumset, dova viskningar som hämtade ur avgrunden från Fieldys bas och Munkys blixtrande riff sprutandes ut ur 200 stycken Marshall-förstärkare. Då och då skär det till i öronen på mig så att jag är tvungen att se mig omkring efter en klämd katt, men tro det eller ej så lyckas han ganska bra större delen av de 45 minuter skivan snurrar.

Ni som någon gång bevittnat en konsert med Korn vet säkerligen hur Jonathans ord "Are you ready?!" i början av låten Blind kan få adrenalinet att börja koka. När han traditionsenligt öppnar med Blind på denna skiva och på något sätt lyckas med konststycket att låta som en hes bebis när han kväser ur sig "Are you ready?!", då fryser sig mitt adrenalin till is. Under några millisekunder hann jag bli mäkta besviken, men skivan innehåller ytterligare 10 låtar, så jag lyssnade smått besviket vidare.

Efter ca: 45 minuter har jag lyssnat igenom alla 11 låtar. Om jag på något sätt lyckas nästla mig in som groupie när dom besöker Hultsfred i sommar så är det första jag ska säga till herrarna i Korn att dom aldrig någonsin mer får spela Blind och Got The Life utan 2000 volt av laddade förstärkare bakom sig. Jag ska även komma med förslaget att dom ska försöka lura med sig Amy Lee från Evanescence och The Cure och spela in lite fler aukustiska låtar. Freak On a Leash med Amy lee får mig nästan att vilja brista ut i gråt, Amy besitter två otroliga lungor och gör låten helt underbar. Under "blandlåten" av Korns Make Me Bad och The Cures In Between Days blandas rösterna från Jonathan och The Cures Robert Smith till en blandning som hämtad ur den bästa mardrömmen jag någonsin drömt.

Jag hade nästan förväntat mig att dom skulle lyckas förvränga Radioheads dänga Creep lite mer än att bara byta ut rösten mot Jonathans, men det är en bra låt från början, så lite falsksång gör den inte allt för mycket orättvisa. Resterande låtar på skivan är njutningar, Coming Undone skulle nog vara otrevligt skön att lyssna på efter ett gram marijuana eller två om man nu pysslade med sådant. Har du svårt att somna om nätterna och saknar tiden då din mor eller far sjöng godnattvisor för dig tycker jag att du ska låta Falling Away From Me vagga dig till sömns.

Hade det inte varit för att dom förstörde två av deras absolut bästa låtar, Blind och Got The Life, genom att försöka spela dem utan en massa elektricitet så hade skivan fått en 5:a, men nu nöjer jag mig med att ge den betyget 4 av 5.

Blind Justice

Då var det dags för en ny serie på SVT, känns konceptet med en polisstation i stor stad i USA igen? I Blind Justice får vi följa konstapel Jim Dunbar och hans kollegor under hans tid på stationen, den här är inte helt olik vilken polisserie som helst, men det som gör den extra intressant är att huvudpersonen är blind. Efter att ha räddat livet på tre kollegor blir han blind på kuppen, han förlorar jobbet och stämmer polisen och lyckas på så sätt få tillbaka sitt jobb som kriminalare.

Det första som slår mig är hur fängslande bra Ron Eldard är som blind. Hans små huvudrörelser, hans flackande blick, det är bara några saker som gör hans blindhet väldigt trovärdig. Sen kan man alltid ifrågasätta hur väl det verkligen skulle fungera i verkligheten med en beväpnad blind kriminalare som förväntas "backa" upp sin kollega ute i fält. Det är dock en TV-serie, så jag tycker att vi låter den tanken stanna vid en fundering.

Vad du gör en sen torsdagskväll är upp till dig, men jag ska försöka bänka mig framför SVT2 kl. 22:30 följande tolv torsdagar.