Kofot = käftsmäll

Idag lyckades jag med konststycket att knocka mig själv med en kofot. Pannan och näsan fick ta den värsta smällen. Jag skäms så till den milda grad över min klantighet att jag inte har lust att gå närmare in på ämnet, men jag kan åtminstone berätta att jag klarade mig ifrån en massa stygn, 301 tjepbitar fick räcka, sa doktorn.

Nu kommer jag gå omkring och se ut som ett mongo från Kongo i några dagar, spännande.

Psyksjuka hustrumördare

Idag offentliggjordes en "utredning" som visar på att 90% av alla hustrumördare är psykiskt sjuka. Jag tror att jag skulle kunnat räkna ut det trots att jag var otroligt full och låg och surplade i min egen spya. Det utreds för mycket i det här landet.

VVK

Dom finns överallt: stora som små, i gummi eller kork, med eller utan snörning. Det finns nog oändligt många varianter på vad som måste vara det mest groteska sedan Buffaloskorna var på tapeten, skor med kilklackar. Sofi Fahrman och Ebba Von Sydow, Cecilia B Jonson och resten av alla moderedaktörer i det här landet älskar dem. Och när dom håsar dessa så följer 87% av Sveriges kvinnliga befolkning deras råd och köper dessa skor som förpestar våra gator.

Vad ska jag ta mig till, ska jag i ren protest börja gå barfota eller vad ska jag göra för att få slut på eländet? Det kanske är snyggt, jag kanske bara fått allting om bakfoten. Uppenbarligen så tycker killarna att det är snyggt eftersom dom inte säger åt sina tjejer att det är så fruktansvärt fult! Det kanske är en sådan här sak som gör att jag kommer dö som oskuld, men hade jag haft en partner som gick och köpte ett par skor med kilklackar så hade jag troligtvis smugit upp tidigt på morgonen och kastat dem, lagt en tusenlapp på köksbordet innan jag gick till jobbet och skrivit en lapp med texten:

"Älskling, dina kilklackar begick självmord natten till idag, då jag inte ville att du skulle se oredan dom ställt till med valde jag att städa upp efter dem. Jag la lite pengar här under lappen, gå och köp dig ett nytt par skor, köp dock INGA kilklackar, dom har en tendens att ha ett dåligt psyke och kan mycket väl göra samma sak igen. Hoppas du får en bra dag på jobbet. Puss!"

Skulle hon komma hem med ett par nya kilklackar skulle jag göra om samma sak igen, fast nu skulle jag endast sponsra med 750 kr. Jag skulle göra samma sak, om och om igen tills hon insåg att för varje gång hon kommer hem med ett par kilklackar så kommer dom dö en brutal död tillsammans med hushållssoporna.

Våga Väga Kilklackar!

Spidey

Igår gjorde jag någonting som jag bara vill glömma bort, men saken är den att jag tror att det kommer att bli svårt att glömma något så fruktansvärt dåligt i första taget.

Jag gick på bio igår.

Servitrisen, på restaurangen vi var och åt på, var lite väl långsam så vi missade 21-bion och filmen Breach vi hade tänkt att se, i brist på annat köpte vi biljetter till Spider-Man 3, mina förhoppningar var dock inte allt för höga. Den började med världens kanske längsta "intro" där dom radade upp namnen på skådespelarna och allt vad det nu var, redan där började jag ana oråd. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den där förbannade skitfilmen som fick mig att ligga sömnlös halva natten, men jag är rädd att jag då kommer att komma upp i varv och ligga och vara bitter och grinig även kommande natt.

Bara en sådan sak som att Spindelmannen kallas "Spidey" är ju förvånansvärt ocoolt, hade jag varit en superhjälte så hade jag inte velat bli kallad för något som 2-åringar, som inte lärt sig prata ordentligt, kallar sin slitna nallebjörn. Nu är "Bubblan" inte allt för tufft heller, men å andra sidan är jag inte någon superhjälte och det är, tyvärr, ingen som kallar mig det.

Sen har vi Kirsten Dunst, en tjej som inte ser allt för pjåkig ut. Men kan kvinnan bara hålla käften stängd?! Så fort hon öppnar munnen blir jag rädd, det ser ju ut som att två tigersmällare exploderat i gapet på henne. Jag har även läst i en av de sämre tidningarna i Sverige att denna kvinna är så utmattad på allt vad "göra film" heter för tillfället, jag kan verkligen förstå henne. Har man medverkat i en sådan kalkonrulle som hon nu gjort i och med Spider-Man 3 så hade jag tagit livet av mig.

Inte ens "actionscenerna" kunde dom göra sevärda, det var som att titta på när 6 myror försöker bära ett gammalt granbarr till deras stack. Vad som förvånade mig mest av allt var att flertalet av besökarna i salongen skrattade högt under några scener då Spidey dansade lite "käckt" på gatan, jag ville mest gå fram och hugga sönder bioduken med sugröret jag hade till min dricka.

Det har hänt en gång tidigare att jag rest mig upp och lämnat en biosalong på grund av att filmen varit så besinningslöst dålig, igår hände det igen. Jag kom dock inte så långt innan en person i mitt sällskap tog tag i mig och hindrade mig att lämna salongen. Nej, jag skulle hellre sitta med århundradets värsta rännskita under de 140 min som filmen varar i än att se den igen...

Grädde är gott

Dagen till ära passade jag på att laga lite mat hemma, i maten hade jag ner lite matlagningsgrädde. Det såg så gott ut, så jag tog några klunkar direkt ur tetran, jävlar vad gott det var! Lite socker på det hade förgyllt min kväll.

14 år igen, denna gång som flicka

Igår hände något väldigt spännande, jag färdades tillbaka i tiden. 12 år tillbaka i tiden för att vara exakt.

Jag stod där och kände hur hjärtat bultade snabbare och snabbare, benen började darra och min hjärna visste inte riktigt hur den skulle hantera situationen. Skulle jag sträcka mig fram, eller skulle jag vara återhållsam och hålla mig på min kant? När jag stod där funderade hjärnan fram och tillbaka, jag hade bara ca: 30 sekunder på mig att fatta ett beslut...

... Sekunderna tickade och pang sa det, jag hade förvandlats till en 14-årig flicka som hade ben gjorda av spaghetti som bara ville vika sig, jag skrek och började sträcka mig fram mot min idol. Jag var så nära honom, Chester Bennington, han stod där och lyste upp hela arenan, hans röst trollband mig när han gått ut i publikhavet och framförde Crawling. När jag var bara någon meter ifrån honom kände jag hur knäna började darra och jag insåg ganska fort att om jag lyckades nudda honom så skulle jag svimma. Vakterna skulle vara tvungna att lyfta upp mig över kravallstaketet och bära ut mig till närmaste sjukvårdare. Då jag inte vet om man efter en sådan incident får återgå till konserten eller är i sjukvårdarnas händer den återstående tiden valde jag att dra mig tillbaka. Idag har jag lite blandade känslor i kroppen, jag mår lite dåligt över att jag inte gjorde som den 14-åriga tösen inom mig ville att jag skulle göra. Samtidigt är jag glad att jag inte gjorde det då begreppet "jag ska ALDRIG tvätta handen som jag rörde honom med" verkligen hade uppfyllts. Hur skulle det se ut när jag om 15 år ska på arbetsintervju och min högra hand sträcks fram och är helt svart eftersom jag inte tvättat den på 15 år?

Det var en konsert som gav mig rysningar av välmående, ståpäls av beundran och ren och skär jävla glädje. Crawling lyfts av att Chester hoppar ner från scen och tränger sig ut, dock mellan två kravallstaket, i publiken. En "aukustisk" (piano) version av Pushing Me Away är så bedårande vacker att till och med tjockisen Göran Persson hade njutit. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men Chesters intensitet på scen gör att jag får prestationsångest. Nu låter det säkert som att jag avgudar Chester, vilket jag iofs gör, men den karln utgör 60% av deras spelning, Mike Shinoda 30% och resterande bandmedlemmar 10%. Jag skulle kunna skriva att Dave Farrell stod där och spelade på sin bas men inte mycket mer, Rob Bourdon hade en felfri kväll bakom trummorna, Joe Hahn stod där upp bakom sina turntables och snurrade lite skivor iklädd en tee från WeSC (tufft att han tagit på sig en "svensk" tee) och att Brad Delson förevigade kvällen med ett av de coolaste utseende Sverige skådat på bra länge. Men faktum är att det är Chester och Mike som drar det tunga lasset, det går helt enkelt inte att komma ifrån.

Tidigare uttryckte jag min oro för att dom bara skulle bjuda på en massa nya låtar, den oron besannades inte. Självklart spelade dom lite nytt material, men det var helt klart överkomligt. Under en av deras låtar uttryckte jag dock mitt missnöje, jag hojtade med en ganska hög röst att det var jävligt dåligt, men dom ignorerade mig totalt och fortsatte att spela. Hade inte vakterna lagt beslag på min mini-megafon hade dom kanske brytt sig lite mer. Ja ja, skit samma. Det kändes som att låtar som Bleed It Out och Given Up varit med ett tag, Globen gillade dem, så även jag.

Om du inte redan fattat det så är det spelningen i Globen med Linkin Park jag pratar om...

Linkin Park, uppladdningen

Jag kan inte komma ihåg senast jag var lika "på" som jag är just nu. Kroppen rycker och fötterna dansar, munnen sjunger/skriker och hjärnan njuter, ölen smakar bättre än någonsin och Linkin Park är i Sverige.

För 5 minuter sedan öppnades första ölen, hörlurarna åkte på och volymen skruvades upp.

Det finns dock ett litet orostecken, det är att jag inte kommer att bli insläppt i Globen. Igår var jag nämligen och köpte en jävligt liten megafon som jag tänkte försöka smuggla med mig in. Varför? Jo, börjar Linkin att spela någon av deras schlagerlåtar från senaste skivan, Minutes To Midnight, så kommer dom få veta att en i publiken är jävligt missnöjd. Men som sagt, det är bara ett litet orostecken, förhoppningsvis beslagtar dom bara megafonen och släpper in mig.

Det finns fortfarande tid att ändra sig, ska du med?

Linkin Park

Det här har jag väntat på i flera år, det spelar fan ingen roll om så blixten skulle slå ner i/på mig, på fredag ska jag på Linkin Park!!

Att dom valt att spela i Globen får stå för dem, hade det inte passat bättre med en grisig utomhusspelning? Jo, fan så mycket bättre. Sen har dom väl tappat stinget lite i och med deras senaste skiva. Bortsett från Bleed It Out, Given Up och No More Sorrow, är dom lite väl poppiga, så jag får hoppas att dom drar av samtliga 24 gamla dängor från deras tidigare album. Nej fy fan, nu blev jag lite upprörd när jag tänker på hur mesiga dom blivit. Var det verkligen värt att köpa en biljett till ståplatserna? Ska dom bara lira deras nya alster så kunde man lika gärna sitta ner.

Nu ska jag inte tänka mer på det, utan lägga min energi på deras gamla godingar som kan få mina grannar att bli galna.

På fredag ska jag vara full, jävligt på gång och skrika mig hes. Vill det sig väl så kanske jag ska vara så pass osvensk att jag till och med hoppar lite.

Ingen som ska med?

Köttoman

Jag läste ett inlägg på en blogg* idag om att det inte är schysst mot djuren att äta dem osv. Då kom jag att tänka på ett mail jag fick från Djurens Befrielsefront förra året, dom skulle fira 20-årsjubileum:

FEST FÖR DJUREN 3/9
Djurens Befrielsefront fyller 20 år

12.00 ”20 år av direktaktioner”, föredrag och inspirerande talare från två decennier i kamp.
15.00 Lyxig vegansk middag serveras av köksbrigaden.
17.00 Filmvisning och mingel på gården. Djurrättsdistro och infotält.
20.00 Fest för djuren. Årstiondets födelsedagsfest.. Band, bar och DJ:s natten lång.

- Du vill inte missa det här!!

Alla aktiviteter äger rum på Sofielunds Folkets hus, Rolfsgatan 16 i Malmö.

Jag svarade vänligt att jag inte kunde komma och bjöd in dem till 2-årsjubileumet för Militanta Köttianer:

Hej,

Tack för er inbjudan, tyvärr har jag inte möjlighet att närvara på ert jubileumsfirande, dels för att jag är militant köttian, samt att jag inte har möjlighet att ta mig ner till Malmö vid den tidpunkten. Annars hade jag gärna medverkat!

Däremot kan jag tipsa er om "Fest för Köttätarna" den 4/9, 2-årsjubileumet för Militanta Köttianer.

13.00 - Vi börjar dagen med ett besök på McDonalds Kungsgatan. Den första riktiga "snabbmats" kedjan som slår upp sina portar på Kungsgatan i Stockholm den 27 oktober 1973. Vi ska försöka få till ett föredrag av legenden Paul Lederhausen.

15.00 - Den trevliga personalen på McDonalds Kungsgatan serverar en lyxig köttig middag baserad på dom finaste nötkreaturen i sverige.

17.00 - Filmvisning i McDonalds barnkalasrum, filmer som visas är bl. a. "Brutal slakt i stallet vol.2", "En gris sista färd" och andra stora verk.

19.00 - Fest i riktig köttoman anda. Inslag under denna kväll är DJ:s som spinnar bog över öppen eld och mycket mycket mera...! Musiken presenteras av Scan.

Ni är varmt välkommna!

o.s.a. senast 27/8.

Dom asen vägrade o.s.a., så där satt jag med 20 platser för mycket. Råder det brist på uppfostran inom de militanta djurrättsaktivisternas kretsar?

Nej, kött är gott, jag skulle personligen gärna slakta en häst eller två om McD slutade med att servera Quarter Pounders.


* Ordet "blogg" är egentligen jävligt nördigt, men jag kan fan inte komma på något bättre själv.

Old Spice, nej tack

Börjar svenska butiker apa efter US av A när det kommer till att vara efterhängsna? Kan man inte i lugn och ro få gå in i en butik, titta sig runt lite och ta sina egna beslut? Eller det kanske är så att så fort vi kliver innanför dörren och befinner oss på deras territorium så är vi i deras våld?

Idag var det nära att jag tårgassprejade en kvinna på Åhlens med den senaste parfymen från Old Spice. Jag smög, nästan hukade mig, mig fram till herrarnas parfymhylla. Fan, hon såg mig, det tog ungefär två sekunder innan hon höll på att äta upp mig. Jag var i hennes grepp. Jag sa till henne att jag inte tänkte köpa något utan endast skulle kolla vad en flaska kostade. Tror ni att det hjälpte? Inte mycket kan jag berätta.

Först skulle hon visa mig den senaste parfymen från gubbhimmelen, den avfärdade jag ganska fort och ville säga till henne att jag inte hade någon större lust att lukta som hennes avdankade man på 68 bast, men jag gjorde det inte. Efter ungefär 3 minuter hade jag fyra doftprover i min hand. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra för att bli av med henne. Efter 11 "tack för hjälpen men jag ska inte köpa någon parfym idag" så fattade hon vinken tillslut och lämnade mig ifred. Då var jag dock ett sådant vrak att jag var tvungen att lämna butiken.

Jag skulle ju trots allt köpa en ny parfym, men Åhlens vid Odenplan gick bort, så jag åkte till Åhlens City och gjorde mitt inköp där istället.

Jag kanske skulle behövt lite hjälp trots allt, nu sitter jag här och luktar som en gammal disktrasa, så jag gjorde nog inte helt rätt val. Men men, det var iaf mitt beslut.

Nätboxers

Jag fick precis en länk till ett par boxershorts. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.

Luftgitarr

Var du möjligtvis på Tyrol, på Gröna Lund, och kollade på Sweden Rock Tribute i lördags? Inte, det var ju förbannat skönt att höra...

... Det slog nämligen slint i hjärnan på mig. Jag vet inte riktigt vad som inträffade, men någonting måste ha gått oerhört galet i mitt hjärnkontor. Mellan två av banden som spelade utlyste dom en tävling i luftgitarr. Jag har aldrig spelat gitarr och mitt musikaliska sinne försvann troligtvis när jag som 8-åring hoppade med huvudet före rakt in i ett berg, jag hade druckit alldeles för mycket öl och precis åkt på rikspisk i Guitar Hero 2. Trots det anmälde jag mig, helt frivilligt, att göra bort mig på scen inför de typ 1500 människorna som slutit upp under kvällen.

När jag var klar fick jag applåder av ungefär tre personer, och dessa kände jag, resterande människor buade inte ens, riktigt talanglöst av mig. Dock måste jag få försvara mig lite, när det var min tur att gå upp på scen så saknades det en luftgitarr (du vet en sådan leksak som kidsen leker med i poolen när dom är på charter med föräldrarna), således fick jag stå där och låtsas att min penis var större än störst och att den var utsmyckad med fem strängar.

Skit samma, jag ska inte komma med en massa bortförklaringar. Det gick käpprätt åt helvete och gårdagens ångest nådde oanade höjder.

Handskakning

Igår skakade jag hand med Gustaf Skarsgård, det var ungefär lika spännande som att bajsa i en mjölktetra.

Helvete

Har du aldrig stunder då du inte har lust att prata med någon? Jag har iaf det, senast idag. Jag har pratat med två personer under hela dagen, det var vid 9-tiden imorse och för några minuter sedan. Under dagen har jag haft 12 missade samtal på min mobil och ett antal obesvarade sms. Måste man vara tillgänglig hela tiden? Nej det behöver man fan inte vara. En del människor har större behov av att personlig kontakt än andra, så jävla enkelt är det.

Mina vänner är de bästa, men sen har jag även en jävligt bra vän som jag vänder mig till lite då och då, när jag väl gör det får han min odelade uppmärksamhet. Hans namn är Musik.

När jag sen får frågan varför jag inte svarat i telefonen och svarar, "jag hade ingen lust att svara...", så blir det en massa gnäll. Märkligt.

I don't know why you're wasting your own time
I don't know how you see this when you're not bleeding with me
Is believing in me, With nothingness in everything
You're leaving with me
I don't know why you're changing all the time
You're trying to slow down and fall behind
All this tension, no comprehension
Losing yourself in delusional dimensions

Ny blogg

Ok, nu har jag skaffat en ny blogg, jag kommer dock att behålla den här och använda den för att få ut min ilska/grinighet över saker och ting. Den andra kommer att vara glad, glad på ett positivt sätt.