Christer Fuglesang

I början på juni åkte JO, hans syster och kusin ner till Schweiz och hälsade på deras kusin som jobbar där. I förväg hade dom fått veta att dom skulle få "mingla" lite med Christer Fuglesang. Karln hade nyligen varit i rymden och hängt ett tag, vilket är en ganska mäktig bedrift.

Hur som helst, jag sa åt JO och hans syster RO att dom var tvungna att fixa en autograf åt mig där det stod "blablabla, vi ses i rymden". När dom kom hem så vart jag mäkta besviken när jag fick det berättat för mig att dom inte hade haft möjlighet att be Chrille F om en autograf. Men vad gör man, jag kan ju inte begära att dom ska gå fram till Sveriges egentligen ocoolaste men numera jävligt coola rymdkarl och be honom daska ner sitt namn på en bit papper bara för att göra en sketen Bubbla glad.

Autografen föll i glömska och mitt liv gick vidare, om än något sorgsnare. Dagarna gick och veckorna flöt förbi som illaluktande kloakvatten, solen blev bara mörkare och mörkare...

... Idag gick jag till jobbet med huvudet hängandes, jag såg knappt människorna framför mig, jag var lite sen då jag hade ignorerade min väckarklocka. Tillvaron kändes dyster, Christer satt säkerligen i ett annat land och njöt av en kall öl utan en tanke på mig.

JO mötte mig och berättade vad som hade hänt på jobbet förra veckan när jag var ledig två dagar. Jag vet inte om han såg på mig att jag var på väg att tyna bort, men helt plötsligt tittade han mig djupt i ögonen och sa "grattis i efterskott" samtidigt som han räckte över ett vykort. Jag sneglade lite snabbt på det och sa tack så mycket. JO märkte att mina ögon var så igentäppta av sorg att han sa åt mig att läsa texten på vykortet ännu en gång. Jag tittade på vykortet en gång till, det enda jag orkade tyda var ordet "Per". Det slutade med att JO röt till och sa "det är från Fuglesang". Jag trodde knappt mina öron, men efternamnet Fuglesang fick mina igentäppta ögon att öppnas på vid gavel, mitt hjärta hittade tillbaka till sin normala rytm och jag kunde skymta solen genom väggen.

JO och RO, tack så mycket för det absolut coolaste vykortet jag någonsin fått! Stort!

Reklamannonser

På vägen hem från Danderyd satt jag och studerade lite reklamannonser i tunnebanan. En som verkligen greppade tag i min uppmärksamhet var en annons från Onsalakorv. Annonsen löd "Onsalakorv - Nu färdigskivad" och så hade dom "slice:at" upp hela annonsen i strimlor. Enkel men ändå hur bra som helst.

Jag la även märke till två riktigt dåliga annonser, en från Skansen Akvariet och en som var så dålig att jag genast förträngde annonsören. Tyvärr har min mobiltelefon drabbats av någon otrevlig könssjukdom, så jag lyckades inte ta några bilder. Från och med idag tänkte jag börja skriva lite om annonser som jag tycker är bra, och även på dem som egentligen borde plockas ner och skickas tillbaka till avsändaren av dem.

Jobbångest

Förra veckan tog jag ledigt två dagar, torsdag och fredag, för att följa med MM upp till Norrland. Vistelsen i Norrland var mycket gemytlig, vad jag däremot inte gillar är att jag har ångest över att jag tog ledigt förra veckan. Egentligen borde jag inte ha ångest över det, för jag gjorde ju trots allt något roligt under dessa två dagar. Värre var det när jag var anställd och plockade ut mina fem veckors semester varje år och låg hemma i soffan, pillade mig i naveln och åt ananas under dessa fem veckor.

Jag hade egentligen tänkt följa med några vänner ut till Grinda på onsdag, men det skulle innebära att jag måste ta ledigt på torsdag vilket i sin tur troligtvis skulle innebära att jag har sjuklig ångest på fredag för att jag inte hunnit med det jag ska på jobbet.

Mycket märkligt.

Ungdomar och deras telefoner

Då jag, egentligen, är en grinig gammal farbror i en 27-årings kropp händer det lite då och då att jag säger till folk som jag tycker agerar på ett sätt dom inte borde agera på.

Igår var jag och MM och lämnade tillbaka hyrbilen vi hade hyrt över helgen. När jag var på väg hem och stod och väntade på tunnelbanan så satt det två kids i 16-års ålder och spelade någon vedervärdig techno på deras mobiltelefoner. Dom hade gärna fått lyssna på deras musik om dom suttit i en park, i deras bil eller legat hemma på deras pojkrum, men att spela det "offentligt" på en tunnelbaneperrong skulle jag vilja jämföra med att sätta upp sina fötter på sätet i tunnelbanan. Hur som helst, jag gick fram och bad dem stänga av. När jag gått därifrån och ringer ett samtal hör jag hur dom sätter på musiken igen. Jag går tillbaka och innan jag hinner säga något säger en av killarna: "Men jag sänkte ju". Jag förklarade för honom att det trots hans volymsänkning inte var ok, och att det troligtvis inte bara var jag som störde mig på deras musik. Då stängde han av för gott, eller åtminstone tills jag kom på behörigt avstånd.

Idag var jag ute hos min bror, på vägen ner i tunnelbanan är det, även denna gång, två unga killar som pumpar ut musik från deras telefoner. Jag vände mig bara och tittade på hans telefon, när han såg att jag gjorde det stängde han omedelbart av.

Båda gångerna inträffade det på tunnelbaneperrongen vid Danderyds Sjukhus, och båda gångerna var klockan ca: 20:50.

Faktum är att jag är 27 år och beter mig troligtvis grinigare än många av tanterna och farbröderna i det här landet. Och jag gillar det.

Liten penis

Kvällen till ära gick jag ut på staden och roade mig med min vän MM. Historien förtäljer ej om jag och MM hade kul eller inte, däremot ska jag berätta om en sak som slog mig ikväll...

Det måste vara jobbigt att vara svart och ha liten penis. Inte för att det är något fel på att ha en miniatyrpenis, det vet jag av egen erfarenhet. 10 cm is more than enough. Men eftersom svarta män generellt anses ha rediga don så antar jag att det är jobbigt att vara lite mindre utrustad om man är svart, detta på grund av den vandringssägen om svarta män med stora penisar som florerar på våra gator.

Under kvällen så var jag tvungen att besöka den lokala herrtoaletten, väl där råkade jag hamna bredvid en svart man. Av någon outgrundlig anledning la jag märke till hur han försökte dölja sitt organ, så rent instinktivt fluktade jag till vänster. Där stod denna svarta man med en penis som troligtvis inte var större än 43 pissmyror som klamrat sig fast i varandra och försökt bilda en formation av ett ekollon. Jag märkte verkligen hur han "skämdes". Egentligen ville jag lägga en hand på hans axel och säga: "bäste toalettbesökare, du behöver inte skämmas, min är inte mycket större", men jag vågade inte.

Vad i hela friden har jag för anledning till att skriva om hans pillesnopp? Egentligen inte allt för mycket anledning, bortsett från att jag kom att fundera på att det "måste" vara jobbigt för en svart man med en liten penis då dom har ett "rykte" att leva upp till.

Som sagt: 10 cm is more than enough.

UPDATE 30/07: Jag var inte helt nykter när jag skrev ovanstående.

Ernst Kirchsteiger

Tidigare under kvällen satt jag i min soffa och tittade lite på TV, klockan var strax efter kl. 20, närmare bestämt 20:14, och jag zappade till SVT1. Där stod han: mannen, myten, konceptet - Ernst Kirchsteiger. Som de flesta säkert redan vet så är han programledare för Sommartorpet som går på SVT1. Jag och JO har pratat lite om denna karl de senaste veckorna när vi jobbat ihop. Vi har kommit fram till att han måste vara en av de få karlar som kan få det att vattnas i munnen hos nio av tio kvinnor i åldrarna mellan 20 och döden. Man skulle nästan kunna jämföra honom med herr Sean Connery.

Vad som helt plötsligt slog mig var att jag satt naken i soffan, det gjorde mig väldigt obekväm att Ernst studerade min nakna kropp. Fort som attans roffsade jag åt mig filten och skylde mig själv. Jag funderar på att skicka ett brev till SVT om att dom måste ha en liten varningsskylt uppe i ena hörnet på deras sändningar när Ernst ska vara med.

Jag stör mig på Ernst, riktigt varför vet jag inte riktigt. Han är säkert väldigt duktig på det han gör, det tvivlar jag inte på, inte heller tvivlar jag på att han har ett utseende som kvinnor gillar. Men måste han verkligen gå omkring och vara så "mysig" hela tiden? Jag tycker personligen inte att han är allt för mysig, men jag kan tänka mig att kvinnor gör det. Det går inte att vara så där mysig: "Åh, titta vilket fint krusbär, har ni tänkt på att om jag bygger en ram av gammal sjösten så kan jag rama in krusbäret i den, och sedan sätta den på väggen ovanför sängen. Vore inte det väldigt mysigt?! Jag tycker att det här blev väldigt snyggt.".

Ernst, Ernst, Ernst. Vad ska jag göra med dig... Ska jag klippa av dig din tunga eller ska jag bara låta dig vara?

Will Ferrell

Kan man annat än att älska Will Ferrell? Nej, det är faktiskt svårt att vara bitter på den karln. Hans dotter Pearl kan också få en att skratta...

Korrespondens via sms

Jag hade inte allt för mycket att göra nu under kvällen, det resulterade i en ny liten "blogg": Korrespondens via sms.

Jag satt nämligen och kollade igenom min inkorg på telefonen och tänkte att jag skulle radera lite SMS då inkorgen för närvarande innehåller 293 SMS. En del ville jag dock inte radera på grund av lite olika anledningar, så då skrev jag ner skiten istället så att dom sparas här på det stora www istället. Jag orkade bara skriva ner 30 stycken idag, jag får fortsätta imorgon. Dock kommer jag inte att skriva ner alla SMS, men en del av dem...

Riktigt tråkigt, men har man inget att göra så har man inte.

Cykel och cykel

Jag har cyklat och cyklat den senaste veckan, kanske inte så mycket som gemene man gör, men för mig är det mycket. Nedan följer den gångna veckans cykelturer:

Fredag: 7,5 km
Lördag: 9 km
Söndag: 7,5 km
Måndag: 9 km
Tisdag: 3 km
Onsdag: 4 km
Torsdag: 3,9 mil
Fredag: 1,3 mil -> 2,05 mil

Känns bra, buggarna värker dock lite men det hör till antar jag.

Update: Då jag ska upp och jobba imorgon orkar jag inte supa ner mig ikväll, så jag tänkte hoppa på cykeln och cykla en runda jag har på 7,5 km. Så dagens distans ökas från 1,3 mil till 2,05 mil.

Arbetsmoral

Idag fick jag ett SMS där en person syftade på att det var synd om mig som var "tvungen" att jobba över idag samt jobba imorgon och eventuellt söndag. Varför är det synd om mig bara för att jag jobbar? Det är inte alla som har jobb, så jag tycker att jag ska vara tacksam och glad över att jag har ett jobb. Det är iofs också fel att uttrycka mig så. Av dom som är arbetslösa så är jag ganska så övertygad om att minst 70% av dem skulle kunna få ett jobb om dom bara var villiga att jobba som t. ex. städare, på McD eller i spärrarna på tunnelbanan. Men det är dom inte.

Vi har dels dessa akademiker som gnäller på att dom inte får jobb som rymdtekniker eller bilingenjör, VD på en bank eller statsminister, eller vad det nu kan vara, direkt efter att dom blivit klara med sin utbildning. Visst, du har möjligtvis en väldigt väldigt bra utbildning i ditt bagage, men tills det finns någon ledig post inom yrkeslivet som du inriktat dina studier på kanske du får ta och anpassa dig, och jobba på Statoil, ICA, McD eller vad fan det nu kan vara tills du får en plats på den där banken. Sen har vi alla lata sossedrägg (grov generalisering) som ligger hemma på soffan och runkar och bara vill ha och ha, men inget göra, dom ska vi inte ens tala om. Nu har jag ett jobb, men om jag nu var tvungen så är jag helt övertygad om att jag, trots att jag är outbildad, skulle kunna skaffa minst två jobb på en dag om jag bara ansträngde mig lite. Det skulle säkerligen inte handla om ett allt för välbetalt sådant, inte heller något yrke med "status", men det skulle iaf vara ett jobb.

Tillbaka till det jag började skriva om, att det var "synd" om mig som var tvungen att jobba över och kanske nu i helgen. Det är ju inte synd om mig, ju mer jag jobbar, desto mer tjänar jag. Idag började jag jobba kl. 07:00 och gick hem kl. 20:06, det är fyra extra timmar gånger X-antal kronor, så nu kan jag dricka ännu fler öl den här helgen. De flesta, antar jag, får någon sorts övertidsersättning om de är tvungna att jobba över. Antingen i form av pengar, flextid, komptid eller en eller två veckors extra semester per år. Jag hade under mina första 3,5 år som arbetare inget av ovanstående, men jag jobbade en hel del övertid trots det.Varför gjorde jag det kan man ju fråga sig? Dels för att jag tyckte att mitt jobb var ganska så roligt, dels för att jag ville visa framfötterna och på så sätt kunna förhandla om en bättre lön och dels för att jag kände en viss lojalitet mot min arbetsgivare och var det något som var tvunget att fixas så var det bara att göra det. Självklart tycker jag då och då att det suger att jobba över, men synd om mig vet jag inte om det är.

Hade jag lyckats leta reda på två duktiga snickare från något östblocksland hade jag anställt dem direkt. Vi kan ta polacker som ett exempel, de flesta polska snickare jag har stött på har inte hållit någon vidare klass på jobben dom gjort, men jävlar vad dom jobbar. Dom gnäller inte bara för att dom jobbar 12 timmar om dagen, man kan säga åt dem att bära upp fem ton gips till en lägenhet som ligger fyra våningar upp i en fastighet utan hiss, för att sedan säga åt dem att bära ner skiten igen. Dom gör det utan att gnälla, sen att dom kanske innerst inne vill skjuta en är en annan femma. Svenskar är så läskigt bekväma av sig.

Nej nu har jag skrivit så mycket svammel så att jag själv tappat tråden....

... Men hade jag haft råd att ligga hemma och äta melon och kolla på DVD:s hela dagarna så hade jag säkerligen varit den första som tog chansen. Men då ska det inte vara pengar från vårt lands välfärdssystem jag lever på, utan mina egna pengar, vare sig det handlar om pengar jag jobbat ihop eller vunnit tack vare sju rätt på lotto.

Beastie Boys & Kentucky Derby

Kvällen till ära hade Beastie Boys en spelning på Gröna Lund. Jag hade sett fram emot den här spelningen ett tag, inte för att jag är världens största Beastie Boys fan, utan mer för att dom har "varit med mig" under min uppväxt (det där kanske lät som att jag haft världen sämsta uppväxt och att jag förlitat mig till deras musik för att överleva). Jag kommer ihåg att jag köpte min första skiva med dem, Check Your Head, i slutet på -92, några favoritlåtar på den dubbelskivan var bl. a. Finger Lickin' Good, The Maestro och självklart So What'cha Want.

Jag gillar konceptet med "gamla gubbar" som kommit över 40-strecket och fortfarande agerar som om dom vore 20 bast när dom springer runt på scen. Själva konserten var lite i lugnaste laget, ett tag var jag till och med lite smått uttråkad, men sen levererade dom låtar som publiken kände igen och då vart det lite mer livat. Jag hade sällskap av MM, trevligt att han ville följa med! Jag gjorde dock en upptäckt som jag aldrig tänkt på tidigare, när MM applåderar skulle man kunna tro att det var Drottning Silvia som applåderade. Men det var lite gulligt. Hur som helst så var Beastie Boys ett trevligt avbrott i vardagen, bra skit helt enkelt!

Det finns två saker som jag vet att jag är ruskigt, nästan läskigt, bra på. Det är nästan så att man skulle kunna säga att mitt självförtroende är oövervinnerligt när jag utför dessa två saker. Det är dels Pucko-drickning, samt Kentucky Derby på Gröna Lund. Jag är obesegrad i båda "grenarna", och blir jag utmanad i någon av dessa "grenar" så står jag mer än gärna för kostnaden (inköp av Pucko eller anmälningsavgiften till Kentucky Derby). Jag vet att jag kommer att vinna, segerns sötma gör att jag glömmer bort pengarna jag "investerade" i vinsten.

När jag senast var på Gröna Lund, i samband med mitt framträdande med luftgitarren, så blev jag utmanad av 3 personer. Dom hade inte en suck, jag bokstavligt talat krossade dem. Idag var det dags igen, inte för att jag vart utmanad, utan för att jag tvingade MM till att ge mig en match. Den här gången var det även några andra som valt att försöka vinna den åtråvärda titeln som KD-mästare. Vad kan jag säga, efter ca: 30 sek stod jag där, återigen, som vinnare.

Ibland är jag bara bäst.

Även idag är jag på så bra humör att jag bjuder på lite kuriosa:
a) Min käre mor hade en fetisch för dubbelnamn, jag och mina två bröder har alla dubbelnamn, det ena vackrare än det andra.
b) Det var champinjonerna som luktade illa.
c) Jag har nu avslutat min Nutrilett-diet, jag vet inte om jag gick ner något eller inte, jag har inte haft möjlighet att väga mig. Däremot kan jag säga att jag vill äta det jag tycker är gott, sen om jag har hängbröst eller ej spelar inte så stor roll (Joppahanna, håll mig uppdaterad hur det går för dig!).

Cykelnörd

Jag har gått och blivit en cykelnörd, eller jag har alltid varit lite utav en cykelnörd. Förra året tajmade jag in en av mina tre dagars sommarsemester så att jag kunde vara hemma och kolla på en etapp av Tour de France. Hur som helst, i förra veckan lämnade jag in min gamla 27-växlade Wheeler hos Cykelbjörk på Odengatan för lite finjustering och tveakning. Nya pedaler och nya däck, ny sadel och en cykeldator, kapat styre och kapade "bars", det är lite av det som det fixades och trixades med. Nu cyklar jag till och från jobbet, till gymmet eller om jag nu ska färdas lite längre än 500 meter bort från mitt hem.

Jag har alltid avskytt cyklister, inte som gångtrafikant eller som medcyklist utan som bilförare. Jag har uppfattat cyklister som oberäkneliga, ignoranta och egenkära. En bil väger ju trots allt aningen mer än vad en cykel gör, vilket i sin tur borde få cykelfolk att förstå att man ska försöka att undvika konfrontationer med bilar. Jag vet inte hur många gånger jag ställt mig på bromsen, tutat som en psykpatient och stoppat ut huvudet genom sidorutan och gromat åt dessa cykelnazisiter...

... De senaste dagarna har jag dock lyckats framkalla ilska hos bilister både två och tre gånger. Det började i fredags då jag tog en cykeltur hem till JO's föräldrar. Nere vid Stureplan klämde jag in mig och min cykel mellan en stooor buss och en Volvo medans trafikljuset fortfarande var rödmålat. Trafikljuset tog lite längre tid på sig att måla om till grönt än vad det var tänkt. Istället för att sätta ner en fot på marken valde jag att sträcka ut ena handen och luta mig mot Volvon. Det var inte allt för populärt när det upptäcktes, ganska raskt öppnades dörren och en man i medelåldern tittade bak på mig och frågade vad fan jag pysslade med. Till både mitt och hans förtret blev det grönt och tid för en argumentation fanns ej. Utöver den incidenten har jag gormat åt tre billister som vägrat använda blinkers och helt plötsligt fått för sig att svänga till höger. Det här med att många cyklister väljer att cykla på vägen istället för på cykelbanan har jag börjat få lite förståelse för. För min del handlar det mest om att jag tycker det är lite roligt att försöka att inte bli påkörd, men även för att vissa cyklister cyklar duktigt långsamt och tror att dom är barnvagnsförare och cyklar fyra pers i bredd.

När det kommer till bilism vs. cyklism så vet jag med mig själv att jag har en obotlig dubbelmoral. Så fort jag sätter mig bakom ratten igen kommer min förståelse för att inte cykla på cykelbanan att försvinna och jag kommer att förvandlas till första gradens cyklisthatare igen.

Men om vi släpper ilskan för ett tag så tänkte jag berätta att jag har ett litet projekt på gång. Jag ska styra upp en "fixed". Fixed är en cykel av samma typ som körs i velodromer (bana), dessa har inget frihjul utan tramporna roterar hela tiden så länge hjulet snurrar, dessa cyklar saknar oftast broms. Många gatcyklar med fixed gear görs om från en gammal racer, och som tur är ska MM's far sälja sin gamla Peugeotracer. Återkommer med mer info...

Lite kuriosa:
a) Någonting luktar riktigt riktigt illa i mitt vardagsrum, det kan vara champinjonerna jag köpte förra onsdagen.
b) Min kropp har blivit svag, jag har drabbats av någon märklig exem/utslag på halsen som kliar som tio myggbett.
c) Fram tills i höstas stavade jag cykel med ck, dvs. cyckel (mycket underligt).

Tips: Tidsfördriv

Idag satt jag och väntade på en person, han gick iväg och skulle hämta lite saker. När han efter 13 minuter ännu inte dykt upp igen började tristessen göra sig påmind. Jag vet inte riktigt varför jag började göra det jag gjorde, men jag gjorde det hur som helst.

Jag böjde upp vänster arm (likt när man lyfter en vikt) så att jag såg min armbåge, sen plockade jag fram en tång, pincett går lika bra, jag hade i ena fickan och började att rycka ur små hårstrån som var placerade precis under armbågen. Jag trodde till en början att det skulle göra jävulusiskt ont, men det gjorde det inte. Efter kanske 5-6 strån slutade jag att rycka och började istället att dra upp dem, sakta. Då såg man, och kände, när hårstrået lossnade från roten och ploppade ut. Det var faktiskt en ganska skön känsla. Jag märkte att ju längre ner på underarmen jag kom, desto ondare gjorde det.

Alla kanske inte har en massa hår på kroppen, men då jag liknar en myskoxe när det kommer till hårbeklädnad så hade jag iaf lite hårstrån under armbågen. Har du hår där, prova om du har tråkigt eller lite att göra.

Märkliga SMS

Mycket märkligt att det lite då och då dimper ner SMS med följande innehåll: "Det finns inget att visa". Första gången jag mottog ett sådant var för två månader sedan då jag mitt i natten fick ett sådant SMS från nummer 222.

I onsdags (tror att det var i onsdags) fick jag ett SMS från ME med endast den texten, när jag dagen efter frågade vad fan hon menade med det så visade det sig att hon inte skickat något sådan. Och igår, fredag, fick jag ett exakt likadant SMS från min bror. Saken är dock den att min bror är en kvarleva från tiden då Hedenhös mjölkade dinosaurier för att få mjölk till kaffet och han vet knappt vad ett SMS är, så jag förstod att det måste vara något märkligt "virus" eller skit som infekterat deras telefoner.

Får ni ett SMS med texten "Det finns inget att visa" från mitt nummer så är det inte jag som knappat in texten och skickat iväg, utan då har min telefon fått en könssjukdom. Meddela mig då så att jag kan kasta tegelhögen i mulltoan ute på landet och köpa en ny.

Jag lever som jag lär

Idag var jag hemma hos AL, han hade värmning hos sig med lite blandat löst folk på besök. Jag var den ende som var nykter och jag hade faktiskt tänkt att följa med ut på staden och uppleva nykterhetens förfall. Men jag fick några betska kommentarer om att jag borde leva som jag lär. För några veckor sedan skrev jag om att jag trivs med att vara full som en kastrull när jag går ut och roar mig, så det var fan bra att RV och OE sa till mig att jag borde följa mina egna ord. Dels var det bra för min karaktär, hur fan skulle det sett ut om jag gjorde tvärtemot vad jag sagt? Det var även bra för jag hade nog bara stått där, stel i ett hörn som en gammal och söndertuggad glasspinne och irriterat mig på alla som knuffades, trampade mig på fötterna och inte kunde bete sig.

Jag är dock den förste att erkänna att jag nu sitter och funderar på om jag trots allt ska bege mig ner på byn och göra dem sällskap. Det som talar emot är att när jag vid tidigare tillfällen har varit på vattenhålet dom begav sig till så har jag irriterat mig något så ofantligt på deras "vi ska bränna dig på bål"-värmelampor dom har hängandes i taket. Och då har jag varit onykter, så jag vill inte ens tänka på hur mycket jag skulle störa mig på dem om jag gick dit idag.

Som sagt, jag lever som jag lär. Bra Bubblan!