Beastie Boys & Kentucky Derby

Kvällen till ära hade Beastie Boys en spelning på Gröna Lund. Jag hade sett fram emot den här spelningen ett tag, inte för att jag är världens största Beastie Boys fan, utan mer för att dom har "varit med mig" under min uppväxt (det där kanske lät som att jag haft världen sämsta uppväxt och att jag förlitat mig till deras musik för att överleva). Jag kommer ihåg att jag köpte min första skiva med dem, Check Your Head, i slutet på -92, några favoritlåtar på den dubbelskivan var bl. a. Finger Lickin' Good, The Maestro och självklart So What'cha Want.

Jag gillar konceptet med "gamla gubbar" som kommit över 40-strecket och fortfarande agerar som om dom vore 20 bast när dom springer runt på scen. Själva konserten var lite i lugnaste laget, ett tag var jag till och med lite smått uttråkad, men sen levererade dom låtar som publiken kände igen och då vart det lite mer livat. Jag hade sällskap av MM, trevligt att han ville följa med! Jag gjorde dock en upptäckt som jag aldrig tänkt på tidigare, när MM applåderar skulle man kunna tro att det var Drottning Silvia som applåderade. Men det var lite gulligt. Hur som helst så var Beastie Boys ett trevligt avbrott i vardagen, bra skit helt enkelt!

Det finns två saker som jag vet att jag är ruskigt, nästan läskigt, bra på. Det är nästan så att man skulle kunna säga att mitt självförtroende är oövervinnerligt när jag utför dessa två saker. Det är dels Pucko-drickning, samt Kentucky Derby på Gröna Lund. Jag är obesegrad i båda "grenarna", och blir jag utmanad i någon av dessa "grenar" så står jag mer än gärna för kostnaden (inköp av Pucko eller anmälningsavgiften till Kentucky Derby). Jag vet att jag kommer att vinna, segerns sötma gör att jag glömmer bort pengarna jag "investerade" i vinsten.

När jag senast var på Gröna Lund, i samband med mitt framträdande med luftgitarren, så blev jag utmanad av 3 personer. Dom hade inte en suck, jag bokstavligt talat krossade dem. Idag var det dags igen, inte för att jag vart utmanad, utan för att jag tvingade MM till att ge mig en match. Den här gången var det även några andra som valt att försöka vinna den åtråvärda titeln som KD-mästare. Vad kan jag säga, efter ca: 30 sek stod jag där, återigen, som vinnare.

Ibland är jag bara bäst.

Även idag är jag på så bra humör att jag bjuder på lite kuriosa:
a) Min käre mor hade en fetisch för dubbelnamn, jag och mina två bröder har alla dubbelnamn, det ena vackrare än det andra.
b) Det var champinjonerna som luktade illa.
c) Jag har nu avslutat min Nutrilett-diet, jag vet inte om jag gick ner något eller inte, jag har inte haft möjlighet att väga mig. Däremot kan jag säga att jag vill äta det jag tycker är gott, sen om jag har hängbröst eller ej spelar inte så stor roll (Joppahanna, håll mig uppdaterad hur det går för dig!).