Cykelnörd

Jag har gått och blivit en cykelnörd, eller jag har alltid varit lite utav en cykelnörd. Förra året tajmade jag in en av mina tre dagars sommarsemester så att jag kunde vara hemma och kolla på en etapp av Tour de France. Hur som helst, i förra veckan lämnade jag in min gamla 27-växlade Wheeler hos Cykelbjörk på Odengatan för lite finjustering och tveakning. Nya pedaler och nya däck, ny sadel och en cykeldator, kapat styre och kapade "bars", det är lite av det som det fixades och trixades med. Nu cyklar jag till och från jobbet, till gymmet eller om jag nu ska färdas lite längre än 500 meter bort från mitt hem.

Jag har alltid avskytt cyklister, inte som gångtrafikant eller som medcyklist utan som bilförare. Jag har uppfattat cyklister som oberäkneliga, ignoranta och egenkära. En bil väger ju trots allt aningen mer än vad en cykel gör, vilket i sin tur borde få cykelfolk att förstå att man ska försöka att undvika konfrontationer med bilar. Jag vet inte hur många gånger jag ställt mig på bromsen, tutat som en psykpatient och stoppat ut huvudet genom sidorutan och gromat åt dessa cykelnazisiter...

... De senaste dagarna har jag dock lyckats framkalla ilska hos bilister både två och tre gånger. Det började i fredags då jag tog en cykeltur hem till JO's föräldrar. Nere vid Stureplan klämde jag in mig och min cykel mellan en stooor buss och en Volvo medans trafikljuset fortfarande var rödmålat. Trafikljuset tog lite längre tid på sig att måla om till grönt än vad det var tänkt. Istället för att sätta ner en fot på marken valde jag att sträcka ut ena handen och luta mig mot Volvon. Det var inte allt för populärt när det upptäcktes, ganska raskt öppnades dörren och en man i medelåldern tittade bak på mig och frågade vad fan jag pysslade med. Till både mitt och hans förtret blev det grönt och tid för en argumentation fanns ej. Utöver den incidenten har jag gormat åt tre billister som vägrat använda blinkers och helt plötsligt fått för sig att svänga till höger. Det här med att många cyklister väljer att cykla på vägen istället för på cykelbanan har jag börjat få lite förståelse för. För min del handlar det mest om att jag tycker det är lite roligt att försöka att inte bli påkörd, men även för att vissa cyklister cyklar duktigt långsamt och tror att dom är barnvagnsförare och cyklar fyra pers i bredd.

När det kommer till bilism vs. cyklism så vet jag med mig själv att jag har en obotlig dubbelmoral. Så fort jag sätter mig bakom ratten igen kommer min förståelse för att inte cykla på cykelbanan att försvinna och jag kommer att förvandlas till första gradens cyklisthatare igen.

Men om vi släpper ilskan för ett tag så tänkte jag berätta att jag har ett litet projekt på gång. Jag ska styra upp en "fixed". Fixed är en cykel av samma typ som körs i velodromer (bana), dessa har inget frihjul utan tramporna roterar hela tiden så länge hjulet snurrar, dessa cyklar saknar oftast broms. Många gatcyklar med fixed gear görs om från en gammal racer, och som tur är ska MM's far sälja sin gamla Peugeotracer. Återkommer med mer info...

Lite kuriosa:
a) Någonting luktar riktigt riktigt illa i mitt vardagsrum, det kan vara champinjonerna jag köpte förra onsdagen.
b) Min kropp har blivit svag, jag har drabbats av någon märklig exem/utslag på halsen som kliar som tio myggbett.
c) Fram tills i höstas stavade jag cykel med ck, dvs. cyckel (mycket underligt).