Who are you? We_are_vem.

Nu kommer det nog vara dåligt med uppdateringar av den här sidan under några dagar. Dels har jag fått ett frilansprojekt som jag måste ta tag i samt att jag håller på att styra upp sidan som jag, OE och MM nyligen registrerade. När den blir klar kommer jag att flytta allt från den här sidan dit.

www.wearevem.se

Blir jag riktigt upprörd över någonting (vilket jag blir lite då och då) ska jag nog finna lite tid att skriva något här.

Cornell på Annexet

Du är min gud, Chris.

KRAV-märkt

Igår drack jag två öl. Idag upptäckte jag att ölen var KRAV-märkt.

Erektionen uteblev och illamåendet tog vid

DN.se publicerade igår en artikel/recension med titeln "Plötsligt blev alla impotenta".

Detta får mig att minnas min resa till Indien för några år sedan. Resan i sig var egentligen inte något speciellt, vi bodde i Calangute som var som vilken turistort, på vilken Grekisk ö, som helst. Helt enkelt en regelrätt chartersemester. Jag skulle inte välja charter om jag själv fick bestämma, men då jag vart bjuden på resan så såg jag ingen anledning till att tacka nej till erbjudandet om att följa med.

Under vistelsen i Indien insåg jag ganska så fort att det gick att få tag på i stort sett vilket läkemedel som helst utan några större problem. Vi kan ta Viagra som ett exempel, det var bara att knalla in på något av alla de "apotek" som låg längs med gatorna och säga att man behövde lite blålila piller. Kort och gott, när jag åkte hem hade jag med mig runt 100 blålila piller av varierande styrka i väskan. Då dom kostade en femtondel av vad dom kostar här hemma såg jag att en lätt liten förtjänst kunde göras genom att sälja tabletterna till lite olika medelålders snickare som tappat stinget. Väl hemma gick dom åt som öl på en MC-träff. Jag sparade några, varför vet jag inte riktigt, mest som en kul grej.

En kväll satt jag, UN och hans flickvän AS hemma hos mig och drack lite öl/vin innan vi skulle bege oss ut på staden. Nu bekänner jag ytterligare ett av mina mindre smarta drag jag gjort under min livstid:

UN och AS undrade om Viagra verkligen fungerade, jag sa till UN att han mer än gärna fick ta ett piller och prova själv. Jag berättade även, utifall han var orolig för att han skulle hårdna till i mitt sällskap, att det inte händer något genom att bara ta en tablett utan att det även krävs stimulering och lite lust för att Viagra ska verka. Trots min faktaberättelse ställde han sig tveksam till att ta en tablett. Då får jag den ljusa idén att komma med ett "ultimatum". Ultimatum är nog egentligen fel ordval för det jag kom att göra/säga. Hur som helst, det gick ut på att jag tog en tablett i halvtimmen tills han proppat i sig ett. Jag tänkte att han förhoppningsvis skulle tänka på min hälsa och ta ett i ren sympati. Efter 2,5 timmar och fem tabletter senare visade han fortfarande inget tecken på sympati. Jag däremot började må riktigt riktigt dåligt. Kvällen slutade med att jag, från golvet framför toalettstolen, sa adjö till UN och AS när dom begav sig ut på staden. Själv spenderade jag åtskilliga timmar den natten med att förbereda mig på årets spya. Ingen stimulans fick jag heller, så erektionen uteblev. Det var nog sista gången jag tog Viagra, åtminstone under okontrollerade former. Står det "ta max 1 tablett" på förpackningen kommer jag att lyda det rådet.

Jag har fortfarande några tabletter kvar om någon är intresserad...

Föda

Valet stod mellan en 10-bitars sushi från SushiZen och en 200g påse Tortilla Chips Cheese från SantaMaria och ICA. Valet föll på chipsen, nu 15 min senare och en tom chipspåse ställer jag mig lite frågandes till mitt beslut. Hade inte sushi varit godare och gjort mig mer belåten?

Svaret vet jag inte, och jag lär aldrig få reda på det heller. Däremot så kommer jag att välja sushi nästa gång.

God sömn

Natten till igår var den bästa på bra jävla länge. Man skulle lätt kunna tro att jag fick ligga med någon, eller kanske till och med att jag inte behövde spy ner mig själv för att vara tillräckligt klar i bollen för att kunna släcka ögonen utan att allt snurrade.

Dock stämmer inget av ovanstående alternativ. Vad som däremot inträffade var att jag fick sova i min säng igen. Det har gått ganska exakt 365 dagar sedan jag sov i min säng. De första 124 av dessa dagar tillbringade jag i en sovsäck på en madrass i vardagsrummet. Efter 124 dagar behövde dock JO's föräldrar ha tillbaka deras madrass då dom skulle få besök, då plockade jag fram min bäddmadrass med en tjocklek på ca: 3 cm, den placerade jag på golvet i sovrummet. När jag ändå höll på bytte jag även ut min sovsäck mot mitt underbart sköna duntäcke. Så har det sett ut varje natt när jag slumrat in. Jag, mina silverfiskar och alla 2000 dammtussar har samsats där på golvet.

Förra veckan tog jag dock tag i mig själv, jag bestämde mig för att bygga ihop den sängstomme jag skissat på. Det tog mig runt 8h att bygga ihop den, att jag inte tagit tag i mig själv tidigare är en gåta, men men. Jag sov hur som helst som riktigt jävla bra.

Nu har jag bara golvet i hall/kök kvar att fixa... Å andra sidan har jag klarat mig utan det i lika många dagar, så ytterligare några dagar ska jag nog inte dö av.

Ny hemsida

Snart är det dags. Tillsammans med OE och MM har jag registrerat två nya domäner. En av dem kommer att fungera som våra privata hemsidor med allt vad det nu innebär. Jag vet inte riktigt vad OE och MM har tänkt koka ihop på dem, personligen tänkte jag ha en "blogg" där (jag funderar på att flytta över den här sidan dit), en sida med lite foton och kanske något annat festligt.

Den andra sidan kommer bara bli jävligt bra, har egentligen inte så mycket mer att tillägga utöver det just nu. Jag meddelar när allt är klart.

Muntransplantation

Jag ska börja spara ihop lite pengar. Lite pengar räcker nog inte, jag ska börja spara ihop mycket pengar. Varför? Jo det är så att jag har tänkt att genomgå en muntransplantation.

Jag var hos tandläkaren i onsdags, jag avskyr tandläkaren numera, jag får inte längre något bokmärke. Den här gången gick det dock förhållandevis bra hos Anita, min tandläkares namn. Hon röntgade käften på mig, pillade lite mellan tänderna med några sylvassa krokar, ojade sig över att hon inte kommit åt att laga en tand ordentligt senast jag var där. Jag hade inte ett enda hål i tänderna. Det är på riktigt första gången någonsin under min livstid som jag inte har något hål i tänderna vid ett besök hos tandläkaren. Öppnar jag munnen och pratar så är det som att stirra in i munnen på en gammal pirat som åt på tok för mycket sockerrör under sina resor mellan Västindiens öar. Var och varannan tand är svart, inte svart som i "död" utan svart som i "lagad med något hemskt".

Jag borstar tänderna morgon och kväll, äter inte mer sötsaker än andra och har en mun full med kariesbakterier. Min vän MM har aldrig haft ett enda hål, jag och Anita kom överens om att det var riktigt orättvist, det var nästan så att hon blev lite arg på MM, trots att dom aldrig träffats. Hon tyckte att han kunde fixa ett hål som en ren sympatiåtgärd gentemot mig. Jag kan inte annat än hålla med henne till fullo. Men som hon sa, vissa har mer kariesbakterier än andra, och det är inte så mycket att göra åt.

Men där har hon fel. Jag ska som jag skrev ovan genomgå en muntransplantation så fort jag får ihop pengarna och har hittat en döing som aldrig haft ett hål i tänderna. Nu snackar jag inte om att fixa till mina läppar, utan jag tänkte byta ut hela "innandömet". Nu skakar ni säkert på huvudet och säger att det inte går. Innan jag fått ihop pengar till det så går det säkert. Fan, ni har väl sett filmen Face/Off? I den byter dom ansikten med varandra. Vadå "det är ju på film pucko!!!", allt som händer på film kan hända i verkligheten. Se bara på filmen X-Men, där skjuter dom eld med ögonen, varför skulle någon vara så dum så att dom hittar på en sådan sak om det inte gick att göra i verkligheten?

Nu har jag inte tid med det här längre, måste ringa till DS, KS, SÖS och lite andra sjukhus och be dem sätta upp mig på väntelistan med folk som vill ha en muntransplantation.

sms-biljett

Jag var tvungen att resa mig från madrassen på golvet igen, jag tänkte lite på gårdagens resa med kollektivtrafiken och kom på att jag har glömt bort att prova min taktik att resa med "hemmagjorda" sms-biljetter.

Som de flesta av er stockholmare troligtvis vet så kan man resa med SL genom att köpa en sms-biljett inför varje åktur. Den senaste tiden då jag åkt kollektivt (gud kommer att skicka mig till hålan för att jag åker kollektivt) har jag använt mig av just den tjänsten, sms-biljett. Förra veckan satt jag och väntade på en buss, då roade jag mig själv med att gå igenom lite inkomna "sms-biljetter" som jag hade i min inkorg på mobilen. Alla sms som levereras som en sms-biljett kommer från ett nummer som börjar på 7215011xx, de fem första siffrorna är förklarliga då numret man skickar ett sms till för att få en biljett är just 72150, siffrorna 11 har jag ingen förklaring till. Kruxet är det att varje gång jag fått en sms-biljett har de två sista siffrorna varit olika: 721501120, 721501122, 721501134 osv.

Jag har ingen bättre förklaring till ovanstående annat än att det är någon form av "kontrollnummer". Om någon av er möjligtvis skulle känna någon spärrvakt/busschaufför/kontrollant eller dylikt som möjligtvis kan ha en förklaring till att dom två sista siffrorna alltid är olika. då skulle det vara intressant att få veta svaret på det.

Om vi återgår till den hemmagjorda sms-biljetten. Om du har en sms-biljett skräpandes i din inkorg, välj då att vidarebefodra den. Ändra tid/datum till just önskad tid/datum, sen skriver du in numret du fick sms:et ifrån, dvs 7215011xx och välj att spara det i utkorgen eller vad nu må heta på din telefon. Sen är det bara att visa upp just det sms:et för spärrvakten så borde du åka gratis, om det nu inte är så dom två sista siffrorna är ett kontrollnummer som spärrvakterna har benkoll på. Hur det ser ut på andra telefoner än nyare modeller från Nokia vet jag inte, men på Nokiatelefoner ser det iaf ut som vilket sms som helst.

Jag ska ta och prova det i dagarna, i bästa fall så vägrar spärrvakten/busschauffören att släppa förbi mig, då slipper jag att åka kollektivt. I värsta fall så funkar det och jag blir tvungen att ta en liten tripp...

Hostattack

Då var det återigen dags för en liten irritationsförlösning på SL (kan man använda sig av ordet irritationsförlösning? Jag har aldrig hört det, men det får duga idag).

Jag cyklade till Tekniska, parkerade cykeln vid min favorit "här-blir-den-inte-snodd/vandaliserad"-plats. Gick ner till Pressbyrån och stötte på en jävligt bitter tjej i kassan, då jag själv är lite bitter så tyckte jag mest att det var ganska så underhållande att hon vart förbannad när jag inte lyckades uttala ordet croissant på ett sätt som hon tyckte passade. Utöver min croissant så köpte jag en bussremsa, det köpet var på väg att gå i stöpet då kassörskan inte förstod det ordet heller. Jag vet inte om det var jag som talade otydligt, men efter tredje försöket fick jag min remsa. 169 kronor fattigare gick jag till stämpelmannen som satt där i sin lucka och pratade i telefon. Karln stämplade helt galet, eller han stämplade rätt, men stämpeln var daterat till kl. 16:15, vilket i sin tur skulle innebära att jag skulle bli tvungen att förklara för den kommande busschauffören att jag inte åkte kl. 16:15 utan 18:30 och att stämpeln fortfarande är giltig. Jag orkade dock inte bry mig.

Rulltrappsresan gick över förväntan och jag anlände nere på perrongen utan att vara mer bitter än normalt. Den informativa skylten visade att tåget skulle anlända om 2 min vilket kändes ganska så bra, precis lagom med tid för att jag skulle hinna släpa mina fötter till min favoritplats där jag tycker att det känns extra bra att kliva på tåget ifrån. Tåget kom rullandes, dörrarna öppnades och jag ser till min stora förskräckning en barnvagn med tillhörande barnvagn. Jag frös till av chock och innan jag visste ordet av var dörrarna på väg att stängas, så jag klämde mig förbi barnvagnen och dess härskare och satte mig på, vad jag trodde var, ett behörigt avstånd.

Tåget hann inte rulla många meter innan ungen började att skrika. Skrika och skrika, skrika och skrika, det ville aldrig ta slut. Jag hoppades på att mamman skulle plocka fram en napp eller bröstvårta, tennisboll eller något annat passande och täppa till truten på ungen. Efter ett tag insåg jag att jag kunde drömma vidare, ett mirakel skulle hinna inträffa innan hon skulle göra något sådant. Det där förbannade, sprattlande köttstycket vägrade att hålla tyst. Jag vred upp volymen på min iPod men det hjälpte föga. Då det troligtvis hade uppfattats som väldigt otrevligt om jag gått fram och bett henne tysta barnet så valde jag att sitta kvar. En "bebis" (runt 2:år) har väl rätt att skrika, antar att dom är lite som en katt, svåra att få att lyda order. Men det finns gränser.

Nästa gång något liknande inträffar tänkte jag resa mig upp, ställa mig bredvid barnvagnen och börja hosta likt en bananfluga som precis mött sin överman. Det kanske bara är någonting jag inbillar mig, men jag har fått för mig att mammor/pappor med småbarn är livrädda för hostande människor. Tänk vad hemskt det vore om lille Bertil, 2 år, skulle drabbas av kikhosta eller vinterkräksjukan på grund av att en slemmig snubbe i 25-30 års åldern råkade hosta ut 3000 miljarder "jag-vill-bara-få-tyst-på-djävulens-son"-baciller. Nä, just det! Ta med dig en extra napp eller en extra bröstvårta nästa gång så kanske ditt barn slipper drabbas av denna läskiga typ som helt oannonserat drabbas av hostattacker.

Kollektivtrafiken är ett socialistiskt påhitt, jag måste sluta åka kollektivt, folk kan se mig. Fan, det är ju så att man skämmas.

En sak till: mycket riktigt vart jag tvungen att förklarar för busschauffören att jag inte suttit på en parkbänk och ätit snorkråkor i två timmar innan jag valde att hoppa på bussen. Ställ om stämpeln!

34:e ryggkotan

Äntligen har väskan dykt upp, imorgon firar vi iofs vårt "en vecka ihop"-jubileum, så den är inte helt ny. Den används flitigt, varje dag. Till och från jobbet, vid cykelturer som endast resulterar i en cheeseburgare på McD och vid resor till diverse löst folk.

Den sitter som limmad på ryggen, känns som att jag fått en extra ryggkota. Hur stabil som helst och ett skönt axelband som är vaderat. Spännet är riktigt funktionellt och innebär att man inte behöver slänga väskan över huvudet så fort man ska ta av sig den. En jävligt hemlig ficka som det tog mig 10 min att hitta, där kan man gömma lite bra att ha saker som pengar, iPod osv. Det hjälper å andra sidan föga om någon får för sig att plocka med sig hela väskan, jag får helt enkelt hålla ett vakande öga på den. Det är dock lite dåligt med fack inuti själva väskan, men det kan jag leva med. Vad som irriterar mig mest av allt är att den inte har någon inbyggd vadering mot ryggen, vilket innebär att lite skarpare föremål lätt petar till en ryggen lite oskönt. Men det tänkte jag lösa genom att stoppa in en liten stjärtlapp eller ett avklippt liggunderlag.

Den är ruskigt rymlig, två skruvdragare får utan problem plats tillsammans med lite andra verktyg. Eller ett par arbetarbyxor, ett par skor, ett par shorts, en skruvdragare, två öl och lite annat, och då finns det fortfarande plats kvar. Ska ta en bild på den när jag provar hur många sexpack jag får in i den. Jag ber att få återkomma.

DN.se

Så trevligt, www.dn.se har fått sig en liten makeover.

Cykelhuligan

Hmm, kan det möjligtvis vara så att jag, efter bara några veckor som cykelburen, börjar få ett "rykte" bland stadens taxibilar som en cykelhuligan? Jag "tolkar" lite då och då, tränger mig förbi bilarna så fort jag får chansen och cyklar inte på cykelbanorna.

Att jag inte cyklar på cykelbanorna kan jag endast förklara med att jag får en liten "kick" av att trängas med bilarna, att veta om att om jag inte passar mig så finns risken att jag blir påkörd, det får mig att vakna till liv. I onsdags var det en ung kille, lika gammal som mig, född -80, som blev påkörd/överkörd av en lastbil precis utanför mig på Valhallavägen. Det är hemskt att han blev skadad så allvarligt, bara det faktum att han blev påkörd är hemskt, jag hoppas verkligen att han klarar sig utan några bestående men och att han återhämtar sig så fort som möjligt. Men det är den "risken" som får mig att trivas med att cykla bland trafiken. I ens vardagliga liv är allt så "skyddat". Det mesta man gör i livet är relativt ofarligt.

Tillbaka till mig som "cykelhuligan", igår när jag cyklade hem från krogen så hade jag två taxibilar framför mig, jag försökte klämma mig emellan den som låg längst bak, men varje gång jag kom upp bredvid honom/henne så styrde han/hon till höger så att jag inte skulle få plats mellan hans bil och de parkerade bilarna. Till slut lyckades jag klämma mig förbi, när jag sedan åkte upp bredvid hans kollega så vevade han ner fönstret och skrek "vet du inte att det finns cykelbanor, idiot", jag orkade inte bry mig och cyklade vidare. Jag vill inte utmåla mig själv som något rikspucko som cyklar som en galning, men samtidigt ser jag inte anledningen till att dom ska använda sina fordon för att preja mig. När jag själv sitter bakom ratten så avskyr jag verkligen cyklister som inte använder sig av cykelbanan, så jag förstår deras ilska. Det är obehagligt att köra bil när det är någon cykelburen idiot som inte verkar bry sig om att han/hon inte är lika kraftfull som en bil.

Jaja, nu har jag planer på att åka upp till Åre om 2 veckor och prova på att cykla lite downhill i backarna där. Jag vet att jag säkert kommer att ramla och göra illa mig, men "kicken" som lockar väger tyngre i det här fallet...

UPDATE: Hur jävla illa låter inte det jag skrivit ovanför? Jag framställer mig själv som Mongo från Kongo. Alkolås på min dator, tack. Om min promillehalt är över 0,5 ska jag ge fan i att skriva här...

Reklamblad och lokaltidningar

Nu är jag så less på alla reklamblad och lokaltidningar som dimper ner i brevlådan var och varannan dag. Jag har förvisso en "Ej reklam"-skylt på dörren, men ibland det som att den ignoreras totalt. Jag trodde att jag skulle trivas med lokaltidningarna, men då jag bor på "gränsen" mellan Vasastan och Östermalm får jag både Vi i Vasastan och Östermalmsnytt, resultatet av detta överflöd av riktigt dåliga artiklar får mig att må illa. Mitt illamående måste resultera i en ny skylt att sätta upp på dörren...

Jag slängde precis ihop en dålig sådan, tyvärr har den svarta patronen i min skrivare sagt upp sig, så det hinner nog dimpa ner ytterligare ett antal lokaltidningar innan jag fått tummen ur och fixat en ny patron.

Hur som helst så tänkte jag göra några stycken "ej reklam"-skyltar eller vad man nu vill kalla dem. Sen lägger jag upp dem under det här inlägget ifall att någon skulle vilja använda sig av dem. Jag är ingen höjdare på vare sig Photoshop eller grafik, så jag förbehåller mig rätten att dom ser amatörmässiga ut.

Jag lägger upp små "thumbnails" på dem, klicka på "thumbnail:en" för att se en förstoring. Under varje thumbnail finns en länk till en .TIFF-fil. TIFF-filerna är i 150dpi vilket jag hoppas fungerar.

UPDATE: Jag hittar inget vettigt ställe att lägga upp orginalfilerna på, så tills vidare går dom inte att ladda ner... En sak till, polaroiden på bild 2 är faktiskt från min hall, fan, jag måste styra upp mig själv.

Plymouth Satellite -67, äntligen

Jag har glömt att "berätta" att Plymouthen äntligen rullar på gatorna i Stockholm. När jag sitter bakom ratten i den trivs jag verkligen. En del kallar det raggarbil, vissa kallar det muskelbil, jag skiter i vad folk kallar den, det är min lilla ögonsten.

Fri entré

SAAB förgyllde gårdagens lunch med en annons i SVD. Hela mittuppslaget var täckt med en stor "satellitbild" över Stockholm, över bilden stod det "Fri entré" med stor vit text. En briljant annons som syftade på att man slipper biltullarna om man kör en miljöbil.

Tyvärr fungerar inte kameran på min telefon, så jag kan inte publicera någon bild på annonsen. Om du som gjorde annonsen läser det här: Bra jobbat, som tack för en riktigt bra annons bjuder kan jag sätta in 47:- på ditt konto, så kan du köpa dig en öl någon dag.

En levande "Shrek"

Igår hade Smashing Pumpkins spelning på Cirkus, det är inte ett band jag har haft allt för stor koll på. Mycket mer än att det är ett band från Chicago som återförenades förra året (tror jag att det var) och att jag kan texterna till några av deras "hits" vet/visste jag inte om dem, lite rock över det hela.

När jag fyllde år fick jag en biljett till konserten av UT, igår begav vi oss således ut till Djurgården och Cirkus. Till att börja med måste jag berätta att chilinötterna som dom serverade för 25:- glaset på Restaurang Lejonbacken smakade bajs. Ja, jag vet hur bajs smakar, som 1 åring hade jag tydligen lyckats med konststycket att slita av mig blöjan och viftat runt den så hela jag och rummet var täckt i det.

Åter till själva konserten. Jag hade aldrig tidigare varit på Cirkus så när jag klev in innanför deras portar blev jag glad, en liten och gemytlig konsertlokal. Den glädjen vart dock väldigt kortvarig. Hur fan kan man, i en liten lokal, placera scenen i punghöjd? Om du inte är över 190 cm lång eller lyckas placera dig bakom ett bakom ett sällskap med kortväxta människor så ser du inte mycket mer än mjällflagorna på tröjan hos personen framför dig. Vi stod i mitten och såg inte ett dyft. Jag ledsnade efter två låtar, vi lämnade ståplats och satte oss i trappan på en av de övre läktarna. Därifrån såg, åtminstone jag, en halvdöd tjej och en död levande kopia av en påtänd Shrek, eller var det möjligtvis Britney Spears som bytt kön?

Det första jag frågar mig själv är hur det kommer sig att dom återförenades, jag tror inte att det var tack vare deras kärlek till musiken utan snarare på grund av att dom helt enkelt hade knarkat upp sina pengar. Sångaren Billy Corgan var klädd i något som kunde liknas vid Pippi Långstrumpstrumpor, ett par skitfula skor och lite annat. Han måste varit påtänd när han satte på sig dom kläderna. Alla i bandet hade förvisso likadana strumpor, men det hade inte funkat om det så varit Pippi Långstrump själv som burit dem. Under i stort sett första halvan av konserten rörde sig Billy Corgan inom en radie på 50 cm, ett tag trodde jag nästan att han hade tappat känseln i sina ben och på grund av det valde att inte försöka röra på benen. Efter några låtar fick han dock tillbaka känseln och rörde sig då inom en radie på 150 cm. Basisten i bandet däremot, jag skulle inte bli förvånad om hon fortfarande står kvar där på scenen och ser allmänt uttråkad ut. Hon var säkert jävligt bra på att lira bas, men om jag utgår från hennes scenspråk så ville hon bara hem.

Låt mig komma tillbaka till valet av sittplats. Låt er inte luras, valet att lämna ståplats och sätta sig ner var inte bara guld och gröna skogar. Efter ha suttit ner under två låtar så nickade jag till, bokstavligt talat. Jag hade verkligen behövt stå kvar där nere på ståplats, jag höll på att somna - mitt under en konsert med en ljudnivå på 159 decibel. Det var så dåligt. Vips vad det var så började dom spela Bullet With Butterfly Wings, då vaknade jag till en aning. Den låten framförde dom faktiskt riktigt riktigt bra, det visade sig även under den låten att Billy Corgan har potential för att bli en riktigt bra sångare i ett argt, riktigt argt, band. Under låten bjöd han på några "skrik" som fick mig att vakna till och verkligen uppskatta konserten för några sekunder. Efter Bullet With Butterfly Wings var det så återigen dags för en tristess på hög nivå. Hade det inte varit för att jag fått biljetten i födelsedagspresent så hade jag rest mig upp, gått ut från lokalen, svurit och sedan cyklat hem.

Stundtals fick jag känslan av att karln inte fick plinka på sin gitarr lika mycket som han hade velat som litet barn. Gitarrsolon avlöste varandra under flertalet låtar, det var inte direkt några Metallica-riff som han försökte sig på. Det var bara långtråkigt.

Nu ska jag sluta vara så negativ, en handfull låtar var riktigt bra: Disarm och Tonight Tonight, ovan nämnda Bullet With Butterfly Wings och ytterligare två, möjligtvis tre låtar, vilka jag inte kan namnet på, får godkänt.

Summan av kardemumman lyder: Riktigt dålig konsert och ännu sämre chilinötter, ett band som borde nöjt sig med den karriär dom avslutade år 2000 och en konsertlokal med ståplatser som inte lämpar sig för kreatur under 190 cm i mankhöjd.

Nu är det bara Chris Cornell (Globens Annex 27:e augusti) som kan rädda den här månaden från musikalisk misär.

Besökare

Jag har haft lite funderingar på att styra upp en "besöksstatistik"-funktion till den här sidan. Å andra sidan tror jag inte att den här maskätna "bloggen" har så många besökare per dag. Jag vet att OE, RV, MM, MA och AL ibland dyker förbi och snappar upp lite av skiten jag skriver. Ibland får jag dock kommentarer från folk som jag inte riktigt har koll på, det är iofs bara mer än kul att folk orkar med att läsa all dynga. Men det vore intressant att veta hur folk hittar hit, om dom bara läser ett inlägg och sen aldrig mer kommer tillbaka eller om dom skriver in adressen hit lite då och då.

Jag får helt enkelt styra upp en liten funktion för besöksstatistik.

Saliv i ansiktet

Nu har ilskan lagt sig lite, eller nej, jag blir förbannad nu igen då jag tänker på incidenten som inträffade igår. Jag var ute och tog en liten kvällstur på cykeln och vinklade styret så att cykeln skulle föra mig till Söder. Jag kommer cyklandes längs med Skeppsbron, i slutet på Skeppsbron kommer det en korsning där man kan svänga höger in på Slussplan eller fortsätta rakt fram upp mot Slussen... Bla bla bla, jag klistrar in mailet jag skickade till kundservice@taxi020.se kl. 01:52 natten till idag så får ni läsa där vad som hände:

God kväll,

Tidigare under kvällen cyklade jag längs med Skeppsbron i riktning mot Slussen, jag skulle uppskatta att klockan var runt 23:45. I höjd med Slussplan cyklade jag i cykelfilen och låg jämsides med en av era taxibilar. Jag skulle rakt fram, då chauffören av er taxibil inte använde sig av sina blinkers, vilket jag förmodar att de flesta moderna bilar i dagens samhälle är utrustade med, trodde jag att även han skulle rakt fram. Helt plötsligt svänger han höger in mot Slussplan, rakt framför mig. Jag blir chockad och slår till med min handflata på den främre sidorutan på passagerarsidan, dels för att inte köra in i hans bil och ramla samt även för att markera att jag faktiskt var närvarande.

När jag fått tillbaka kontrollen över cykeln cyklade jag sakta framåt varpå er chaufför trampar på gasen och styr mot bakdelen på min cykel. Som vilken normal människa som helst, som håller på att bli påkörd, troligtvis skulle ha gjort hoppar jag av min cykel. Chockad står jag kvar och tittar på taxichauffören som håller på att knäppa av sig sitt bälte, efter några få sekunder öppnar han sin dörr och kommer rusande emot mig. Han tar ett hårt tag i mig och min tröja och säger åt mig att jag inte får slå på hans bil. "Kom här och titta på bilen" säger han, jag ber honom att släppa taget om mig, det ignorerar han och fortsätter att agera hotfullt. "När du ska svänga måste du använda dig av blinkers" säger jag varpå han återigen drar hårt i min tröja och säger åt mig att följa med och titta på sidan av bilen. Jag finner situationen väldigt hotfull och viftar bort hans arm, då ser jag hur han måttar ett slag mot mitt ansikte, jag håller fortfarande i cykeln och lyckas i sista sekund ta ett steg bakåt. Jag placerar cykeln mellan mig och er chaufför, när han inser att han måste ta sig förbi min cykel för att kunna slå mig väljer han istället att spotta mig i ansiktet. Att bli spottad på ser jag som en grövre kränkning än att bli nedslagen. Då jag vid detta lag både var rädd och chockad ber jag honom att lugna ner sig.

Hans beteende förändras inte och jag finner, som sagt, situationen väldigt hotfull. Jag väljer då att dra mig bort från er chaufför. Med en väldigt agressiv ton säger han någonting till mig på vad jag skulle tror var arabiska. Jag väljer då att hoppa på min cykel och cykla därifrån.

Detta är ett fullkomligt oacceptabelt beteende av en taxichaufför. Jag borde kanske inte slagit till med handflatan på sidorutan, men hade jag inte gjort det hade jag ramlat och adrenalinet som flödade ut i kroppen då jag var väldigt nära att bli påkörd av en bil gjorde nog att handflatan mot rutan möjligtvis slog i lite hårdare än vad som var tänkt. Trots detta är det inte rimligt att jag skall utsättas för en hotfull situation där en person måttar ett slag mot mitt ansikte samt spottar på mig. Jag anser även att mitt val att vifta undan hans hand/arm som han håller hårt runt min axel var mer än berättigat då han agerade väldigt hotfullt.

Genom åren har man hört talas om agressiva taxichaufförer, men att själv råka ut för en som valde att ta till våld istället för att verbalt lösa det inträffade trodde jag inte att jag skulle råka ut för.

Tyvärr var jag för chockad för att tänka på bilens registreringsnummer eller vad bilen hade för "taxinummer".

Mitt förtroende för chaufförerna hos Taxi 020 har nått botten. En normal månad åker jag taxi för mellan 1500-2000 kr, jag skulle uppskatta att ungefär hälften av dessa pengar spenderar jag hos er. Nu känner jag mig ytterst tveksam till att anlita er som taxibolag igen. Jag förstår att det måste vara svårt att göra "lämplighetskontroller" på alla era chaufförer, men trots det vart jag väldigt chockad, rädd och förvånad över att jag nästan vart misshandlad av en av era chaufförer.

Vänliga hälsningar

XXX XXX

Nu när jag kom hem hade jag fått svar från deras biträdande åkerichef:

Hej Per.

Jag blir förskräckt när jag läser ditt mail, det här är verkligen inte något som vi stöder.

Det var verkligen synd att du inte uppfattade registreringsnummer eller taxinummer för då hade jag kunnat ta tag i den föraren och sparka honom omedelbart.

Jag har dock förståelse för det med tanke på situationen du befann dig i.

Hoppas du inte under dina taxiresor med vårt bolag känt dig osäker eller rädd på något sätt.

Vänliga Hälsningar

XXX XXX

Bitr Åkerichef

Det enda positiva med hans svar var att han skrev "... sparka honom omedelbart.", men det var troligtvis bara ett spel för gallerierna. Bortsett från det var det ett rätt milt svar. Hade en av mina anställda spottat någon i ansiktet hade jag troligtvis kört ner hammaren i halsen på honom.

Jag måste erkänna att jag vart chockad över att denne arab runt 50-strecket valde att försöka sänka mig, ännu mer chockad vart jag när jag fick hans saliv, fyllt av sandkorn från öknen, i ansiktet. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, skulle jag släppa cykeln och ge honom en känga rätt på saftblandaren för att sedan sätta mig på honom och med mina knän hålla fast hans armar och släppt en "salivdroppe" i högra ögat på honom, eller vad? Nu i efterhand önskar jag att jag inte gav mig in i en liten duell med karln, troligtvis hade han piskat mig så att det stod härliga till, men då hade jag inte behövt vara så jävla arg på mig själv för att jag "lät honom komma undan".

Jag yttrade inte ens några obscena ord, talanglöst av mig.

Guidebok för turister

Bäste turist,

Välkommen till ett underbart och soligt Stockholm. Om ni ännu inte har planerat er vistelse till fullo så tänkte jag bjuda er på lite tips. Det är kanske havet som lockar eller Stockholms fantastiska shopping, våra hjälpsamma dörrvakter på krogen eller den underbara arkitektur som finns i Stockholm med omnejd. Vad det än må vara så har jag svaret (nej Oskar, jag har inte svaret på allt, men det kändes bra att skriva så).

Som sagt, det kanske var havet som lockade. Varför inte ta en båttur ut till Waxholm med Waxholmsbolaget, då får ni se lite utav Stockholms trevliga innerskärgård. Väl på plats i Waxholm finns det en medioker glassbar, någon enstaka trevlig restaurang och förbaskat mycket turister. Vill ni inte åka båt kan ni alltid åka kommunalt med SL, med deras sketna bussar från början på 70-talet når ni en massa små stränder, kobbar och skär.

Är det shoppingen ni är ute efter rekommenderar jag er att söka er till Drottninggatan i City eller Västerlånggatan i Gamla Stan. Där hittar ni massor av fina vykort som ni kan skicka till era nära och kära, eller varför inte passa på att köpa en t-shirt med ett motiv av en älg?

Om ni, efter en heldag på stadens gator, är sugna på en kall öl som kan svalka er trötta kropp kan jag varmt rekommendera er att besöka någon av alla nattklubbar i Stockholm. Det spelar egentligen inte så stor roll vilket ställe ni går till, först kommer ni att ha en väldigt trevlig halvtimme i kön där ni kan umgås och lära känna andra människor. När er tid i den obligatoriska "mötesplatsen" (kön) är slut kommer ni att bli väl bemötta av vakterna som av ren omtänksamhet kommer att frågar er hur mycket ni har druckit. Möjligheten finns även att dom är så vänliga så att dom tipsar er om en bra skoaffär, kanske kommer dom även vara så vänliga att dom rekommendera er en annan, mycket bättre, nattklubb som ni borde besöka istället för deras tråkiga och sprängfyllda nattklubb.

Det finns så mycket att utforska i Stockkholm. Ibland måste man lämna shoppingstråken och myllret av människor för att inse hur vackert Stockholm verkligen är. Vi har en arkitektur som få städer kan visa upp. Ta tunnelbanan ut till Rinkeby, Akalla, Tensta eller Fruängen och upplev det bästa från vår tids arkitekter. Husen reser sig från marken och skjuter mot himmelen, balkongerna och dess tillhörande parabolantennerna skapar en dramatisk och vacker fasad. Färgerna av all skog och natur som trängs med dessa hus i naturliga material sprider liv och glädje i dessa områden.

Det finns så mycket att uppleva, det skulle ta mig en livstid att sammanställa en guidebok om Stockholm. Är det något särskilt ni vill göra så hör av er så ska jag försöka stå till tjänst.

Jag höll på att glömma en sak: Nästa gång ni stiger på tunnelbanan innan jag hunnit stiga av, eller breder ut er i rulltrappan som de feta amerikanska turister ni är kommer jag att ta livet av er. Tänk på det så är ni snälla.

Det sistnämnda var kanske mitt absolut bästa tips, med det vill jag önska er en trevlig vistelse i Stockholm.

Chrome Metropolis

Jag cyklade till och från krogen igår, det var ju förbaskat skönt. Varför har jag aldrig cyklat på fyllan tidigare? Det var så härligt med den ljumma sommarnatten som smekte mina alkoholfyllda och kebabluktande andningar längs med mina kinder och träffade bilisternas vindruta bakom mig. Fyllan kändes inte lika intensiv när satt där på cykeln och svepte fram på gatorna. När jag satt där och trampade bestämde jag mig för att nästa sommar så SKA jag ta ledigt en månad från mitt jobb och istället jobba som cykelbud under en månad. Det vore hur kul som helst.

Nu under kvällen har jag suttit och surfat runt lite, tittat på lite delar till min "fixie". Jag hittade ett styre och lite annat smått och gott. Imorgon när jag ändå ska ut till Berget och pyssla lite så tänkte jag gå förbi min hälare och betala för cykeln som ska få sig en make-over. Jag har funderat lite till och från över att köpa en ny väska, min Timbuk2 som jag köpte i NY förra våren är lite liten när man vill packa ner diverse prylar. Jag snubblade över ett inlägg på en blogg där en man köpt en ny väska. Väskan var en Metropolis från märket Chrome. Jag gjorde lite sökningar och fick uppfattningen av att det var en riktigt gedigen väska. Jag har tidigare beställt saker från USA, senast slutade det med att de två par badbyxor jag beställde kostade mig skjortan och halva boxershortsen när tullen var klara med dem. Skatter hit och dit las på och lite andra "straffavgifter". Efter mycket om och men hittade jag väskan på Chain Reaction Cycles hemsida. En beställning lades, så om några dagar är jag nog en glad gosse med en ny fin väska på min rygg.

Jag måste sluta skriva "så", "jag", "hur som helst" och vissa andra ord. Jag känner mig som en missbrukare. Se, bara på det här korta stycket fick jag in fem st "jag".

Taxibolagen höjer priserna

DN.se har en artikel som handlar om att taxibolagen nu ska höja priserna på grund av trängselskatten. Taxi Stockholm höjer sitt "typpris" med 6:- per resa på vardagarna och berättar även att priserna inte höjs under helgerna. Jag är lite nyfiken på om deras prishöjning gäller även mellan kl. 18.30 och 6.29 då det inte debiteras någon trängselskatt? Att åka taxi är på intet sätt en rättighet och taxibolagen är kommersiella bolag, så jag kan förstå att dom höjer sina priser. Dom vill tjäna pengar på deras verksamhet, och att dom då tar chansen att höja sina priser är egentligen ganska så förklarligt.

Däremot vet jag inte om jag tycker att deras prishöjning är skälig. Varje bil som "drabbas" av trängselskatten debiteras max 60:- per dag. Jag skulle tro att varje taxibil som är i tjänst mellan de berörda tidpunkterna utför mer än 10 resor per dag, vilket i sin tur innebär att dom troligtvis gör sig en liten slant på hela den här soppan som kallas "trängselskatter".

Jaja, jag får förhoppningsvis lite mindre buller utanför mitt vardagsrum och jag kanske lever någon dag extra.

Jag nog att jag ska börja debitera mina kunder lite extra för de gånger jag passerar betalstationerna. Japp, det ska jag göra, så varför gnäller jag egentligen?

Zigenare

Jag har inte mycket till övers för folkgruppen som rubriken på detta inlägg anspelar på.

För ett år sedan ser jag en ziggefamilj som är ute och åker i en SAAB som dom, vad jag antar, lånat för en provkörning. Dagen efter ser jag samma SAAB, med samma familj i, ute vid Kungens Kurva. Denna gång saknade SAAB:en deklaerna som satt på dagen innan. Jag skrattade lite för mig själv och skakade på huvudet. Mannen i familjen kom då fram till mig och frågade om jag ville köpa ett set med knivar för 900:-. Jag bad att få se knivarna och när han plockade fram dem visade jag honom en sak som "piratkopior" av just dom knivarna alltid har, han vart lite fundersam och frågade vad jag var villig att betala för dem. Jag svarade honom att han kunde få 50:-, han nappade direkt. Tyvärr hade jag bara en 500-hunka på mig, och då jag inte hade någon lust att ge din till honom för att sedan bli nedslagen av en 200-kilos zigge så valde jag att vänligt men bestämt tacka nej till hans erbjudande.

Bla bla bla. Idag var jag på mitt lokala Statoil för att köpa snus. En hel ziggefamilj var där och skulle köpa cigaretter. När frun i familjen stod vid kassan och uppehöll en av de anställda såg jag hur mannen i familjen tog två flak med Coca-Cola och stoppade in (tidigare stod här ordet "inte" istället för ordet "in", men efter påtryckningar har jag redigerat texten) i bilen. Jag nämnde då detta för personalen på Statoil varpå mannen i familjen såg mig prata med dem på Statoil. Han kom inspringande med flaken och skrek "vad pekar du på mig för? Jag har ju colan här". Då hade han sprungit tillbaka till bilen och hämtat dem. Dom köpte aldrig cigaretterna utan begav sig efter incidenten med Coca-Colan.

Zigenare känns inte lika inne som dom gjorde på 80-talet.

UPDATE: Jag snattade faktiskt en dippsås från Burger King förra året, så jag är egentligen inte mycket bättre själv.

Bananflugor

Vart kommer dessa små as ifrån? Jag vet att min lägenhet troligtvis är den perfekta grogrunden för en massa skadedjur, men "bananflugor" verkar dyka upp från ingenstans.

Jag tycker mig ha lagt märke till att dom allt som oftast dyker upp i grupp, inte enskilda individer som gör livet surt för en. Idag har jag däremot haft en jävel som flugit runt och gjort mig väldigt irriterad, jag har inte lyckats lokalisera hans hem, men när jag väl gör det ska jag skicka honom, och förhoppningsvis hela hans familj, till en väldigt oskön plats på denna jord: min toalett.

Jag hoppas att den lille gynnaren ber till gud om att jag inte ska få tag på honom.

Skuld

För något år sedan sålde jag min lilla stereo till en dåvarande kompis arbetskollega. Jag lämnade stereon till min kompis, hon i sin tur lämnade den till sin kollega. Jag ville ha 800 kr för den och sa att jag bara skulle leta reda på fjärrkontrollen innan jag tog emot pengarna. Jag tänkte att hon inte skulle behöva betala innan jag levererat stereon komplett. Hur som helst, efter någon vecka så fick denna tjej psykbryt och vart jävligt märklig så vi bröt kontakten helt och hållet.

Men då jag fortfarande ville ha mina pengar så försökte jag att ringa henne för att fråga vart hon ville ha fjärrkontrollen levererad. Jag visste inte om jag skulle lämna över den personligen till hennes kollega eller om jag skulle ge den till henne. Vad som hände var att hon inte svarade när jag ringde från mitt nummer, så en dag lånade jag ALs telefon och ringde henne, då svarade hon. Så fort jag sa "Hej det är Bubblan" så kläckte hon ur sig att jag var psykiskt störd som ringde från ett annat nummer bara för att hon inte svarade när jag ringde. Jag trodde att hennes hals skulle fräta sönder med tanke på alla obscena saker hon hasplade ur sig. Hon sa att hon inte var anträffbar och att hon skulle åka till USA och jobba i ett år. Fine tänkte jag. Jag skickade ett mail till henne med mina kontouppgifter men då fick jag reda på att mina pengar inte direkt stod högst upp på hennes lista över saker som prioriterades. Hon sa även att hon lämnade sin telefon hemma och hade sagt åt sin mor att om jag ringde så skulle hon inte svara.

Saken är den att jag vet att hon har fått pengarna av sin kollega i samma veva som hon levererade stereon. Hon har väl antagligen supit upp dem, men å andra sidan så skulle hon kunna gå ut på staden och leta tomburkar en dag för att få ihop dessa 800 kr. Visst, 800 kr är inte så mycket, jag tror nog att jag skulle klara mig utan dem, men nu är jag på krigsstigen bara för sakens skull. Jag hade haft full förståelse för att hon inte velat betala mig pengarna om jag hade gjort något dumt, men nu var det hon som fick menstruation i sin högra hjärnahalva, inte jag. Eller egentligen hade jag inte haft förståelse för det heller då det var hennes kollega som köpt en sak av mig och hon tagit pengarna utan att ge dem till mig.

Det här var för drygt ett år sedan, för en vecka sedan kom jag att tänka på det och skickade ett SMS till hennes två mobilnummer, i tisdags fick jag svar, nedan följer den "konversationen":

Från Bubblan till E
Hej E. Hoppas att allt är bra. Jag tänkte bara kolla om du möjligtvis är hemma i Sverige igen, och om du har möjlighet att betala de 800 kr som du är skyldig mig? /Bubblan

Från E's telefon till Bubblan
Hej! Nej elin är i usa.

Från Bubblan till E
Ok, har ni möjlighet att påminna henne om att hon, sedan över ett år tillbaka, är skyldig mig pengar? Jag har tyvärr ingen lust att bli "lurad" på dem. Hälsningar Bubblan

Från E's telefon till Bubblan
D+dar+far du ta m elin nar hon e tillbaka. Jag sager till henne att hon hor av sig nar hon ar tillbaka. I mars tror vi.

Från Bubblan till E
Tack, jag skulle uppskatta om ni kunde be henne kontakta mig på minmail@mindomän.com. Saknar E's telefon ÅÄÖ?

Från E's telefon till Bubblan
Nej jag ar inte så bra pa sms.

Några saker gav mig lite funderingar. Dels att hennes mor, som telefonen skulle lämnas över till när hon åkte till USA, skriver SMS med förkortningar som "e" istället för "är", och "m" iställer för "med". Jag har inte träffat många "vuxna" som använder sig av ett språk som man kan förknippa med kids. Men det är bara en generalisering. Det andra är att jag kommer ihåg att E hade en hyfsat modern telefon, moderna telefoner brukar ha en funktion som kallas T9, vilket innebär att telefonen kommer med förslag på ord. Så att E's svenska telefon som hennes mor tog över hellre skriver svenska ord utan att använda sig utav ÅÄÖ fick mig att bli lite misstänksam.

Dom skriver att E kommer hem i mars, en snabb liten sökning på E's "alias" visar att hon har en resedagbok. I den skriver E att hon kommer hem den sista juli och då åker till sina föräldrar. Det var ganska så passande att jag får svar från hennes telefon den 1:a augusti. Utöver det publicerade hon även sitt nya mobilnummer, vilket jag noterat.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag funderar på att ringa några arga herrar och be dem klippa av hennes bröstvårtor, men det kanske är lite för hårt. Ja, som jag skrev ovan så är 800 kr inte mycket att hänga i julgranen så jag borde egentligen släppa det hela. Men det handlar om principen, varför ska hon få lura mig? Speciellt inte efter att hon tappade en säkring i sitt proppskåp och fått spel, det var inte på grund av mig vi bröt kontakten. Kanske ska jag bli den jobbigaste jäveln i världen och stalka henne tills hon hostar upp mina pengar, och när hon väl gör det så tar jag och tänder eld på dem och släcker elden med en välriktad loska.

Våp!

Äntligen, Falun brinner

Lite här och där kan man läsa om att det brinner i Falun.

Bortsett från att det är trist för alla privatpersoner och näringsidkare som möjligtvis drabbas av branden så hoppas jag nästan att hela staden brinner ner till oigenkännlighet. Jag och MM var där i lördags och möttes av Sveriges tråkigaste stad. Hur fan kunde den staden få arrangera skid-VM? Jag och MM hade planerat att dricka lite öl i Falun under lördagskvällen, men efter att vi strosat omkring på staden i ca: 60 min så insåg vi att det var vi och några enstaka, halvdöda, människor som verkade utnyttja stadens gator. Jag vet inte om stadens invånare satt hemma och gömde sig för något läskigt eller vad det nu var frågan om, men maken till mer öde stad har jag sällan stött på.

Dom kan gott behöva sig en nystart.

Flygmyror

För ett antal år sedan var det en man, eller kvinna, som skrev ihop en liten saga. Av någon märklig anledning började folk att fantisera ihop saker för sig själva och helt plötsligt trodde dom att sagan denne man/kvinna skrivit var en berättelse från Gud själv. Nedan följer ett litet stycke ur denna bok även känd som Bibeln:

Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon låta gräshoppor komma över ditt land.

Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som växa på marken.

Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag.» Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.

Ni har säkert hört talas om dessa ihopfantiserade gräshoppor som invaderade Egypten eller vad det nu var för land. Men vi tar och glömmer dessa gräshoppor för ett slag. Idag invaderades nämligen Stockholm, åtminstone Kungsgatan, av oändligt många flygmyror. Vidriga djur måste jag säga. Jag vart attackerad av en hel svärm, jag vet inte om dom försökte para sig med mig eller vad dom pysslade med. Jag ogillade iaf läget och flydde fältet.

Vart fan kommer dessa as ifrån? Efter dagens attack placerade jag dem på samma lista över skadedjur som myggor och fåglar, knott och nattfjärilar. OE, jag vet att du gärna följer med ner i tunnelbanan och säger åt jobbiga kids, hur ställer du dig till att viga en helg åt skadedjursbekämpning? Jag kan ta med luftgeväret så kan vi skjuta lite duvor, smälla lite myggor med något roligt redskap och lura in nattfjärilar i en fälla fylld med honung.

Cykelhjälm

Kan någon tipsa mig om en affär där dom säljer cykelhjälmar till människor med vattenskallar. Det känns som att jag letat i snart alla butiker i den här gudsförgätna staden. Idag var jag nära att stryka med, så det vore lämpligt att införskaffa en hjälm.

Dom gånger jag varit i NY så har jag lagt märke till hur cykelbuden där ibland tar ett stadigt grepp om diverse bilar och "liftar" lite. Jag provade på det för någon vecka sedan då jag greppade tag i hjulhuset på en färdtjänstbuss. Det gick hur bra som helst och sedan dess har det inträffat lite då och då. Idag när jag cyklade hem från jobbet så trampade jag mig upp för en lång och värdelös backe, halvvägs upp för backen uppenbarade sig en lastbil, jag cyklade upp bredvid och tog tag i en krok som hängde ner från flaket. Vad jag inte tänkte på var att lastbilar oftast har ett bra vridmoment och är ganska så starka. Vips va det var så gasade chauffören på, det kan varit för att bli av med mig eller helt enkelt för att han tyckte att det gick för långsamt. Jag var inte riktigt beredd, hans plötsliga stamp på gasen fick min axel att hoppa ur led både två och tre gånger kändes det som, samt att jag inte var långt borta från att slå i backen.

Ovanstående incident gav mig en redig adrenalinkick, jag kan tänka mig att Tintin fick en sådan kick när Kapten Haddock jagade honom med sitt bildäck.

Jag känner redan suget efter en till adrenalinkick. Därav mitt behov av cykelhjälm.