Den kommunala trafikens hemligheter

Idag var jag tvungen att sjunka så lågt så lågt, jag var tvungen att köpa ett månadskort från SL. Dagen då jag slutade på mitt föregående jobb svor jag att jag aldrig mer skulle sjunka så lågt att åka kommunalt till jobbet med resten av drönarna som inte har råd med en egen bil eller bensinen det kostar dem att transportera sig med sin bil.

Men nu är alla mina bilar trasiga och eftersom taxibolagen inte har tillräckligt ståndsmässiga bilar för mig så köpte jag som sagt ett månadskort hos SL idag. Jag vet inte hur jag ska stå ut, det enda som får mig att stå ut lite är att det inte är så många resenärer vid tidpunkten jag beger mig till jobbet.

Jag teståkte mitt nya SL-kort nu under kvällen och tog del av en herres samtal:
"Jag hörde att ni skulle ha en middagsbjudning i morgon, så jag tänkte höra efter om jag också kan få komma, ja, det var bara det jag ville fråga. Hej då.".

Då jag hörde att det var en telefonsvarare han talade med så hoppas jag att personen/personerna denne man i medelåldern ringde vägrade att svara och lät sin telefonsvarare handskas med denne odåga. Att ringa och bjuda in sig själv ger mig rysningar, jag bjöd förvisso in mig själv på en tillställning för några veckor sedan. Fyra kompisar skulle spela Monopol, men jag visste inte om jag var bjuden eller ej, så jag bjöd som sagt in mig själv. Men det bästa av allt, jag dök aldrig upp!