Korn Unplugged

Korns nya album "MTV Unplugged" har strömmat ut från mina dassiga högtalare under kvällen. Jag var lite osäker på om stämbanden hos Jonathan verkligen skulle kunna leverera utan ett hav av artillerield från ett gigantiskt trumset, dova viskningar som hämtade ur avgrunden från Fieldys bas och Munkys blixtrande riff sprutandes ut ur 200 stycken Marshall-förstärkare. Då och då skär det till i öronen på mig så att jag är tvungen att se mig omkring efter en klämd katt, men tro det eller ej så lyckas han ganska bra större delen av de 45 minuter skivan snurrar.

Ni som någon gång bevittnat en konsert med Korn vet säkerligen hur Jonathans ord "Are you ready?!" i början av låten Blind kan få adrenalinet att börja koka. När han traditionsenligt öppnar med Blind på denna skiva och på något sätt lyckas med konststycket att låta som en hes bebis när han kväser ur sig "Are you ready?!", då fryser sig mitt adrenalin till is. Under några millisekunder hann jag bli mäkta besviken, men skivan innehåller ytterligare 10 låtar, så jag lyssnade smått besviket vidare.

Efter ca: 45 minuter har jag lyssnat igenom alla 11 låtar. Om jag på något sätt lyckas nästla mig in som groupie när dom besöker Hultsfred i sommar så är det första jag ska säga till herrarna i Korn att dom aldrig någonsin mer får spela Blind och Got The Life utan 2000 volt av laddade förstärkare bakom sig. Jag ska även komma med förslaget att dom ska försöka lura med sig Amy Lee från Evanescence och The Cure och spela in lite fler aukustiska låtar. Freak On a Leash med Amy lee får mig nästan att vilja brista ut i gråt, Amy besitter två otroliga lungor och gör låten helt underbar. Under "blandlåten" av Korns Make Me Bad och The Cures In Between Days blandas rösterna från Jonathan och The Cures Robert Smith till en blandning som hämtad ur den bästa mardrömmen jag någonsin drömt.

Jag hade nästan förväntat mig att dom skulle lyckas förvränga Radioheads dänga Creep lite mer än att bara byta ut rösten mot Jonathans, men det är en bra låt från början, så lite falsksång gör den inte allt för mycket orättvisa. Resterande låtar på skivan är njutningar, Coming Undone skulle nog vara otrevligt skön att lyssna på efter ett gram marijuana eller två om man nu pysslade med sådant. Har du svårt att somna om nätterna och saknar tiden då din mor eller far sjöng godnattvisor för dig tycker jag att du ska låta Falling Away From Me vagga dig till sömns.

Hade det inte varit för att dom förstörde två av deras absolut bästa låtar, Blind och Got The Life, genom att försöka spela dem utan en massa elektricitet så hade skivan fått en 5:a, men nu nöjer jag mig med att ge den betyget 4 av 5.