Öl i ensamheten

Dagen till ära bestämde jag mig för att gå ut på staden och dricka några öl i min ensamhet. Jag gick till Rival på Söder där jag först inte höll på att komma in på grund av min "ovårdade klädstil". Jag höll på att dö av skratt inombords, att dom ens orkar.

Jag tog tre snabba öl och styrde sen kosan hemåt, nere i tunnelbanan vid Mariatorget kommer det fram en karl i 35-40 års åldern och börjar tjafsa. Jag stod där och spelade Dwindle och var inte ett dugg sugen på att hamna i bråk, så jag tog inte ens av mig mina hörlurar och riktade inte allt för mycket uppmärksamhet till karln. Hur som helst, efter ett litet tag började han snacka om att han kände folk från Hells Angels, eller om han sa att han var med där, jag lyssnade inte så noga. Hur som helst så sa jag till honom att jag inte kunde bry mig mycket mindre om han kände folk från HA eller inte på grund av att om han hade velat banka vettet ur mig så hade det nog gjort lika ont vare sig han hade vänner i HA eller inte, när jag sagt det så kollade han lite konstigt på mig. Jag vet inte om han insåg att jag inte hade någon större lust att åka på stryk eller vad som fick honom att lugna ner sig och gå därifrån. Skönt hur som helst, jag hade nog mått väldigt psykiskt dåligt om jag vaknat upp helt sönderslagen imorgon.

Chips, någon?