Trötta snickare

Det är ju inte allt för konstigt att det svenska folket har en jävligt dålig bild av snickare, eller hantverkare överlag.

De senaste fyra veckorna har jag jobbat på tre olika "storbyggen". Mentaliteten hos de flesta av de snickare jag stött på de senaste veckorna är hemsk. Jag tror att följande saker är det enda dom tänker på:

Fika, fika, fika och "äh det är inte jag som ska bo här"

Fika kl. 07:00-07:30, fika kl. 09:00-09:30, lunch kl. 11:00-12:00 och fika åter igen kl. 14:00-14-30. När jag träffar nya människor och berättar att jag är snickare så får jag ofta ah-du-är-en-fika-snubbe-blicken. Jag ska medge att ibland är jag också rätt slö, jag kan sätta mig ner och spela lite Dwindle när motivationen brister, jag gjorde det faktiskt två gånger så sent som idag. Men när det kommer till dessa fikaraster, dels dricker jag varken kaffe eller te och skulle jag ta fika kl. 09:00 så rubbas min mat-och-sov-klocka, vilket inte är ok. När klockan slår 10:00 så ska jag ha min lunch, annars börjar min kropp att bete sig konstigt. Skulle jag då fika kl. 09:00 tror jag inte att jag skulle ha mage att äta lunch vid kl. 10.

Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag vill komma, men det finns jävligt mycket trötta snickare.

Har man ingenting att göra så står man inte bara och tittar på, då tar man ett eget initiativ och gör något annat som ska göras, eller så frågar man om det finns något man kan hjälpa till med. Den uppfattningen har jag inte bara i mitt yrke utan tycker även att man borde fungera så i ens "privatliv". Idag var det nära att jag skruvade fast en jävel på väggen och kastade bort skruvdragaren så att han aldrig skulle kunna ta sig därifrån. Jag stod och flyttade på ett helt gäng med garderober, då kommer det en kille (snickare), ställer sig brevid alla garderober och bara tittar på tills alla var flyttade. När jag väl var klar frågade han om det fanns någonting han kunde göra. Jag bet mig i tungan för att inte fråga honom vilken kromosom han saknade...