Fötterna på sätet

På pendeltåget (vilket skämt det är att åka pendeltåg) så fick jag sällskap vid min "bänkrad" av en kille, han var runt 25 år gammal och såg ut att vara en ganska så vettig kille. Den bilden ändrades dock ganska så fort då han plockade upp sin mobiltelefon och började skrika, han kanske trodde att han skulle få bättre täckning ju högre han skrek. Efter ett litet tag satte han upp fötterna på sätet mittemot, jag sneglar och tänker att han ska få prata klart innan jag säger något.

Efter 2 min var han färdigpratad, då vänder jag mig mot honom och säger "ursäkta...", precis när jag hunnit säga det så tar en kvinna som ser hand fötter på sätet ton och säger "ta ner fötterna". Det kunde inte ha blivit bättre, den symbios som skapades mellan mig och denna kvinna var total: "ursäkta... ta ner fötterna". Kan det bli bättre? Han sa inte ett ljud men han tog iaf ner fötterna. Efter det vände jag mig om igen och njöt, det kändes nästan som att jag skulle komma i byxorna av välmående.

Både jag och kvinnan steg av vid samma station, jag gick fram till henne och sa "bra gjort!" och fick "det samma" som svar, då kläcker jag ur mig "det sägs ifrån för lite i det här landet" och hon instämmer med ett "ja det gör ju tyvärr det".

Nu är jag lite ledsen att jag inte tog denne kvinnas nummer, jag tror att vi två skulle kunna göra stordåd om vi träffades varje lördag kl. 12 och åkte lite tunnelbana/pendeltåg/buss och lärde folk lite vett. Så du nobla kvinna som idag kl. 15:47 påpekade för en ung man på pendeltåget mot Stockholm att han skulle ta ner fötterna, läser du detta så hör av dig!